Jag brukar, lite käckt sådär, säga till mina elever att "trixet med att nå framgång i lydnadsträning, är att hålla ett jämnt värde i momentets alla funktioner".
Å, det må jag säga att jag verkligen fått jobba med, i Gryms vittringsträning.
Hög förväntan
Snabbt ut till pinnarna
Slå på och koncentrerat använda näsan
Ta snabbt beslut (välja rätt pinne utan att smaka på de andra eller, hitta rätt men fortsätta kolla andra för att försäkra sig om att det inte finns någon "mer rätt").
Bra gripande och bibehållet grepp
Hämta hem pinnen i flygande fläng
Kontrollerad avlämning
Puh!
Gryms största besvär är balansen mellan fart och slå på näsan. Har han för hög fart/motivation blir det hela lätt till ett, "jag skyndar mig att apportera"-moment. Och det vet vi ju sen förr att det gärna blir fel, om det går för fort.
Jag har klurat till en del på det här och jobbat enbart med, tryggheten i att han kan hitta rätt. Tillrättalagt träningen så han inte kan ta en pinne som är fel. Men fått massor av belöning när har tagit ett bra beslut.
Från att ha tränat med muggar, som han gör såååå bra, även tävlingsmässigt med tävlingsledare och allt, har jag nu gått vidare till att pinnarna varit synliga.
Jag har lagt dom i vår mur, bland stenarna så en del har varit synliga men omöjliga att ta, den rätta ha alltid varit möjlig att ta. Han har då haft bra intensitet i jobbet.
Sen testade jag lägga några "felaktiga" fritt och vips tog farten överhand och näsan försvann. Rackarns järnspikar! (Vi har en kampanj hemma, där varje svordom kostar 5.- och de läser min blogg och bötfäller mig även för grova skrivna ord! Annars hade det stått nåt heeelt annat!)
Då tröttnade Hilding! funderade ett tag och kom fram till att han borde kunna tåla ett misslyckande eller två. Så jag lade ut alla pinnar, skickade honom och han tog fel. Jag sa som det var till honom, och han blev lite ledsen. (Han tål inte så mycket den mannen!)
Sen har vi nött på och oftast går det bra, även med tävlingsledare och full längd.
MEN, farten har minskat. Han är rädd att göra fel, och tvekar i besluten. Rackarns!#*"<+€%! (krumelurer räknas inte till svordomar, bara så ni vet!)
Ny taktik!
Han skulle få fixa lite själv, när han själv hade lust, få misslyckas utan reaktion, och dra egna slutsatser.
Jag lade ut fem oluktade pinnar och min luktiga pinne på trädgårdsgången, frestade honom med läckerheterna i skålen. Se satte jag mig och läste, och drack kaffe och betraktade honom i ögonvrån.
Det tog kanske en halv minut, innan han gjorde slag i saken. Gick fram och luktade igenom, jag såg att han bestämde sig för vilken som var rätt men han tog inte upp den. Han fortsatte kolla de andra och gick tillbaka till den rätta som han tveksamt tog upp och jag belönade beslutet! In till mig, fick några godbitar från skålen, sen slängde jag iväg några bitar, åt andra hållet, som han fick leta reda på i gräset så han inte skulle se när jag lade ut en ny luktig pinne bland de andra.
Så höll vi på. Han fick bestämma själv om han ville göra ett nytt försök eller stå och blänga på skålen med godbitarna.
Det tog mig nog en halvtimme att göra slut på kaffekoppen, jag har fått inspiration att bygga ett vitrinskåp på höjden som kan stå i ett soligt hörn och driva upp mina kryddväxter nästa sommar. (Tänker bygga den av gamla fönsterbågar som jag hittade på auktionen i Harbäck när Wikströms flyttade därifrån) OCH BÄST AV ALLT! Grym vill hela tiden göra mer, han har hittat rätt pinne säkert 25 gånger, han är frimodigare, han betämmer sig direkt när han hittar rätt och kommer in med bra attityd!
Jag har nog sagt det förr, jag älskar kaffe! Nästan lika mycket som jag älskar att se en individ utvecklas!
1 kommentar:
:-)
Skicka en kommentar