Grym är av den sorten att han gärna gör saker fort, väldigt fort. Sånt som görs fort, har en tendens att bli mindre rätt.
Även när det gäller koordination. Precis som på Friskis och Svettis! Det faktum att han är av det manliga könet gör ju inte saker bättre. Koordinationen alltså! ;o)
När han ska hoppa ett hinder med en höjd=mankhöjden, planar han liksom ut i hoppet, och slår ibland i hindret. Är det dessutom en apport, med i det hela går det ännu fortare. Rätt stor procent av de där "ibland" är så kraftiga islag att det gör ont. Både på honom och i mitt hjärta. Det påverkar såväl hans självförtroende inför uppgiften, som betygen på tävling.
Sist jag var till Stockholm och tränade, var en av mina mål att komma vidare med det här hoppproblemet. Vi analyserade och funderade. I gruppen finns gamla hästmänniskor som kom med hästaktiga förslag. Han måste så klart lära sig att taxera av själv, fast det går fort. Så vi ställde upp två hinder på rad och lät det gå så fort han ville, det blev ju lite snävt första gången men han lärde sig fort. Känns bra, så nu fortsätter vi med den träningen, på olika höjder, olika avstånd, med apport och utan. Efter att han har lekt och är speedad och när han är lugn och koncentrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar