Grym har nu fört över osäkerheten från vittringen till fler apporteringssituationer. För Hilding har fått för sig att jobba med flera olika nya övningar och beteenden. Mycket vill ha mer......
Han fixar flera hopp efter varandra bra, han anpassar farten bra och taxerar fint. Så då förde jag in apporteringen i det hela. Såklart, på en gång, istället för att låta det sätta sig några dagar. Apporten hamnade snett en gång så han missade bortersta hoppet på återvägen. Sen brast det...... Apporteringen som varit hans favvo börjar tappa värde! Å nej! Vittringen har ju inte heller hunnit sätta sig......
Planera, träna, analysera. Planera, träna, analysera! Planera, träna, ANALYSERA!!!!!
Några timmars funderande efter träningen gav vid handen - lek, gasa, speeda. Problemet nu, är att han tydligt visar att han direkt hittar rätt pinne men inte vågar göra fel. Så har det även blivit på hoppet, tänk om det blir fel och han tvekar på både gripandet och återhoppet.
Så vi har lekt! I flera korta pass på eftermiddag och kväll. Lekt före vittringen, efter vittringen. Vi har lekt före apporteringen och efter apporteringen för att direkt göra en vittring och sen lekt. Och han håller! Helt makalöst, han tar inte fel en enda gång. Fast han är så gasad! Han är så himla, himla duktig med näsan, hur har jag kunnat betvivla det? Nu är han glad igen, far iväg som en galning på apporten och har så himla fina och självklara gripanden.
Jag ska tävla trean nästa söndag och jag ska tvinga mig själv att INTE träna in nåt nytt, inte ändra nåt, bara ha såååå himla kul!
För han kan ju så bra!
Lite mys med "BT-Elton" i en paus vid dagens träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar