Träningen av Gryms vittring känns som en evig följetong.
Han är fortfarande inte riktigt trygg i det han gör. Han tar väldigt sällan fel, men ibland kan han lyfta på felaktiga.
Igår när jag tränade med Sandra gick det upp ett ljus för mig, igen. Hur många misstag kan man göra?
På sista träningarna har han gått över pinnarna och planlöst gått omkring bakom pinnarna. Nu fattade jag varför. Under en period har vi lagt de oluktade pinnarna synliga och min pinne i gräs eller på nåt annat ställe så den inte synts. För att han inte ska använda ögonen utan sätta på näsan.
Effekten har blivit att han inte letar bland de synliga och när det inte finns någon råddig miljö bakom pinnarna irrar han bara.
Lilla gubben, jag blev helt olycklig när det gick upp för mig. Han försöker verkligen hitta sätt att förstå.
Gör om och gör rätt!
Har märkt att ju mer bråttom han har desto bättre går det. När han inte hinner tänka så mycket, utan bara gör. T.ex. om vi precis lekt och jag skickar iväg honom så han har en hög förväntan på mer lek. Eller om vi har gjort en vanlig apportering innan, så hans aktivitetsnivå är hög.
Planen gjordes raskt om. Laddar som attan på snabba ingångar, störningar som taggar honom, belöningar som nästan övertänder honom. Vi har gjort det på plan som vittring, på parkeringar som håll-hårt-övningar och i skogen som leta-på-min-pinne-övningar. Och laddat hemåt!!!!
Det går bra, riktigt bra. Ögonen lyser och han har kul igen.
Varför krångla till det? Ha kul bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar