Åka buss var inte nån riktigt hit! Han kurade ihop sig hos mig och när det svängde som värst kröp han upp och lade huvudet över min axel. Hmmm, måste vi träna mer. På hemvägen gick det bättre, trygg eller trött?
När vi väntade in Mikaela på stan passade vi på att utnyttja miljön och tränade lite nosduttar. Inga problem med koncentrationen!
Var lite fräck och tog med honom in på både nian och Stadium. Han fick åka innanför jackan till att börja med, då tycker personalen han är söt, sen får han gå själv. Världsvan knatade han omkring i gångarna och betraktade vimlet. Bra att träna där det är mycket folk, det är inte så intressant då och jag kan belöna honom för att han går avspänt fast vi möter folk. När det är en och en människa, är intresset så mycket större och jag behöver jobba mer, för att han ska passera utan att lura folket att hälsa.......
2 kommentarer:
hej hopp! min hostar inget än så länge! ifall det kan känns tryggare..
/Carro å gänget
Nog är han efter Junior alltid!
Det där att vara ängslig i ny miljö, men absolut inte hysterisk, krypa upp i famnen och gärna gömma ansiktet, var typiskt för Junior.
Det brukade gå över på några gånger. Allt startade lugnt och koncentrerat för att sedan få fart och säkerhet. Kunde se lite lojt ut vid en nypresenterad inlärning för att när det var färdigt, satt som berget och var fartigt. Åh, vad jag vill ha en sådan som Junior igen!
Skicka en kommentar