www.grg.nu
Grym fluffade runt och hälsade på folket, ca 50 st. Pussade på några och bet lite i några extra goda händer. Strax innan jag skulle prata fick han ligga i mitt knä ett tag för att komma till ro. Nästan hela föreläsningen var han stilla och trött, räddade sista delen med ett ben ;o)
Det här med assistans- och vårdhundar är tacksamt att prata om. Ingen förblir oberörd när man berättar om allt gott de gör.
Läs nedan Maria Bouvies historia om sin boxer Bosse i jobb. Mer om vårdhundar hittar du på www.vardhundskolan.se
Olle går med rollator och två personal ut i dagrummet på mornarna. Han matas, har ingen mimik och inget språk kvar, med andra ord en vårdkrävande person som inte styr över sin egen vardag. En dag kommer vi in på vårdavdelningen för att göra ett besök. Jag går fram mot personen vi ska träffa, men min hund Bosse har stannat. Bosse är tränad att tänka själv, så jag vänder mig om och frågar vad han vill. Bosse går då fram till Olle, som nu tittar på Bosse. Olle har väldigt få spontana rörelser och sitter oftast med händerna knäppta, nu sträcker han sig ner och klappar Bosse på huvudet. Bosse lägger sitt huvud i hans knä och tittar Olle i ögonen, vilket får Olle att fortsätta att ta kontakt med Bosse. Jag sätter mig ner och frågar honom om han vill hålla i Bosses koppel (dubbelkommando). Olle ler och nickar. Han tar kopplet och ställer sig upp, tar sin rollator och går helt själv tillsammans med Bosse hela korridoren till sitt rum. Sätter sig på sängen och tar fram ett tummat kort på sin gamla hund och visar Bosse. Bosse får höra historien om Olles hund. Personalen gråter och säger att dom inte hade en aning om att Olle hade så många förmågor kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar