Lyckad träning

Som avslutning på dagen åkte jag o Grym till ladan där vi mötte upp delar ur en tävlingslydnadskurs. Själva kursen är 1 gång/månad men vi brukar ses dessemellan och träna ihop.
Ett glatt gäng som gärna delar med sig och stöttar varandra.
Det står inte på förrän de alla har tagit sig ut på tävlingsbanorna.
Jennie och Axa tävlade tvåan förra helgen med en äran. 196 p av 200 möjliga. GRATTIS!

Jag och Grym lade mest energi på vittringen när vi kunde ta hjälp av, för honom, nästan okända människor.
Under nån vecka har han fallit tillbaka till en osäkerhet som hade för flera månader sen.
Gjorde en själv i snön, där alla utom den rätta syntes bra. Den rätta låg i skuggan i ett fotspår. Jobbade på bra, nappade inte i någon felaktig trots att han gick över alla flera gånger innan han till slut vidgade letandet och hittade rätt. Bra gripande, snabbt in. Jag halade fram bollen när han var halvvägs in.
Därefter hjälpte Emma mig att lägga ut pinnarna. Oftast blir det sååå bra när någon som aldrig gjort vittringen själv, lägger ut pinnarna. Det är lätt att man hamnar i ett mönster för hur man lägger och hunden tar hjälp av rutiner. Men se, Emma, hon la pinnarna mycket närmare varandra än vad vi brukar göra. Svalde lite extra när jag vände mig om och såg det, men bet ihop. Tror att vi förare har mycket svårare för nytt än vad hundarna har.

Skickade ut Grym och han var sååå noga. Det var kanske tre-fyra centimeter mellan pinnarna och han preciserade doften fort. Luktade på rätt, luktade på den till höger, luktade på den till vänster innan han tog ett bestämt beslut att ta rätt. YES! Ingen tveksamhet där inte!

Emma och Aska

Linneas Disa