fredag 27 januari 2012

Dogge på Kupolen

Dagen idag, har tillbringats i Dalarna. Tilllsammans med Marie Fogelqvist på ACT Assistancedogs och Dala Hundservice tog vi en sväng på Kupolen.
Kupolen är ett rätt stort köpcentra i Borlänge med jobbigt ljud, hissar, rulltrappor, flera våningar, trappor med glasräcken, massor med folk och fik. Marie har grejat tillstånd för oss att träna hundarna där . Super!
Dogge i sina arbetskläder. Ett tjänstetecken med texten "servicehund under utbildning". Människor omkring oss saktar ner farten för att hinna läsa. Tittar ett tag, ler och går vidare. De allra flesta i alla fall. I dag kom en herre och ställde lite frågor. En trevlig herre. Han hade foxterrier hemma och tyckte att den "här stora hunden" var rysligt lydig. Frågade om han fick hälsa på hunden.
-Nej, blev mitt svar, han jobbar just nu och en av hans uppgifter är just att inte bry sig om andra människor. Så det är jättebra att du står här och pratar med oss. Dogge fick en godis. 
-Aha, sa herren. Vad praktiskt! Tittade på Dogge och sa med löjlig röst. - Ska du inte hälsa på mig då!
Dogge fortsatte titta på mig, precis som han är lärd. Nu fick han två godisar och en klapp på kinden. 
-Du ska ha jättetack för att du störde så bra sa jag! Och gick därifrån. Med den stora lydiga hunden i hälarna. :) 
Till och med på apoteket var vi välkomna. När de förstod att en servicehund har samma status som en ledarhund.....
Dogge tycker fortfarande att det är lite jobbigt när det är trångt mellan hyllorna. Så han håller in magen och följer mig, tätt intill. Sätter sig när jag stannar. (Ja, det gör han även fast det inte är trångt)
 Dogge är en rätt typiskt flat. Glad. Burdus. Slickig. Springer över mina border collies om dom inte hinner flytta sig. Blir förvånad om nån blir irriterad. Älskar människor. Men här kommer vi till nåt intressant med Dogge. Han verkligen älskar folk. Alla! Men han har ett tydligt AV och PÅ här. Om det är från födsel och ohejdad vana eller om det faktiskt är jag som lyckats i träningen där, vet jag inte. Men han bryr sig verkligen inte om folk i såna här miljöer. Även om de försöker. Även när jag ber någon van hundmänniska att provocera så vänder han sig till mig och förväntar sig belöning för att han inte bemöter kontakten.
Dogge han väntade i kön. Och väntade. Till slut kom vi fram till kassan. Då tog han till sitt förvärvade knep för uppmärksamhet. Han sticker in sitt stora näsa i min hand. Den är klockren nu!
När Dogge kom till oss provade han många sätt att få uppmärksamhet.
Tokslicka på händerna. (Usch, vad jag inte tycker om det) Men då åkte händerna i luften och uppmärksamheten uteblev.
Ranta omkring med något i munnen. Då fick han lugna sig i buren.
Lägga krokben på mig vid köksbänken. Då  åkte han ut ur köket.
Hoppade upp med frambenen i knät på nån av barnen vid köksbordet. Barnet gick genast därifrån. (Dryg jycke det där....)
MEN, när Dogge kom lugnt och lirkade in sin stora  nos i någons hand och stod still och bara myste. Då tar sig alla lite tid att pilla på den goa hunden. Smeka lite på kinden, pilla lite i ögonvrån och framför allt ge uppmärksamhet.
Nu gör han det ofta. Helt medvetet. Och får alltid uppmärksamhet för det. Win-win, liksom!

1 kommentar:

Barbro & Neddus sa...

Så roligt att följa er.