Det har hänt nåt med Dogge de sista dagarna. Saker och ting håller på att falla på plats. Han har greppat våra rutiner och vårat sätt att agera, tycka och reagera.
Den flamsiga hunden har fattat att vi hellre vill att han smyger in sitt stora huvudet under en hand för att få respons, än att han kommer med sin fluffiga, blöta tunga och kladdar ner både händer och kläder.
Den steppiga flatten har begripit att han får positiv reaktion om han väntar innanför och utanför dörren istället för att köra på "snabbast vinner".
Han anstränger sig när jag försöker lura honom att resa sig, när jag sagt sitt. Han kan stå still fast jag sätter mig på huk framför honom, en signal som tidigare har betytt ligg i hans värld.
Han kan ligga med öppen dörr i buren fast jag belönar Grym rätt livligt utanför.
Dogge kan bekvämt gå vid min sida på både höger och vänster sida OCH självmant sätta sig när jag stannar. För det mesta. Inte jämt men till övervägande del är han med på mina finter.
Mannen som tidigare tjafsade och lallade med allt han bar omkring på, utan tanke på att han kunde använda bärandet till nåt lönsamt. Han har nu trollat fram ett bra grepp, i både mjuka och hårda material. Han drar som bara den. Håller i. Pockar igen på att jag ska dra, om jag släpper. Å det bästa av allt, är att han gör det för att få belöning!
Å vet ni, han kopplar av här hemma. Fast vi rör oss. Helt ärligt, inte för att han vet att han tjänar på det. Utan för att han är nöjd och behöver vila. Vilket han ignorerat tidigare. Att han behöver vila alltså.....
Men som jag har tjatat! Hur många gånger har jag stängt en dörr mitt i ansiktet på honom när har försöker tränga sig in eller ut? Vet inte hur många gånger jag lyft upp matskålen för att han inte väntar på varsågod... Massor av tillfällen har han fått lekbelöning för att han ger mig kontakt när folk vill hälsa. Som jag har himlat med ögonen när han har glömt bort sig igen, och igen. Vi har gått upp och ner för trädgårdstrappen, varje gång vi passerat den, ända till han går lugnt bredvid mig, utan hoppsasteg.
NU KAN VI BÖRJA TÄNKA TRÄNING AV MER AVANCERADE BETEENDEN!
4 kommentarer:
Du är fantastisk på det där!
Vilket tålamod!
Jag har en 6-månaders här som du kan få "låna" ett tag ;)
*Skratt* Nej, jag behåller honom nog jag. Men han ger hoppsastegen ett ansikte, för att inte säga en hel kropp ;)
Bra jobbat!
Var får man tag på tålamod? Skulle räcka med typ 50 % av ditt för att uppnå förändring!! Du är otrolig!
Det är så kul att gå in här och läsa, vilket jag gör ofta ;-)
Otroligt vilken stjärna du är :)
kram marie och carmaparma ;-)))
Skicka en kommentar