Varför jobbar hunden? Är det för att den har en massa energi i sig, eller är det för att den så himla gärna vill jobba, göra rätt och få sin belöning?
Skillnaden är stor för åtminstone tävlingshunden. Jobbar den på och gör sitt bästa en hel dag, med spår, uppletande och lydnaden fast den egentligen är nöjd efter spåret?
Lika viktigt är det för tävlingsförare. Orkar jag ladda om, igen och igen. Tävla fler dagar i rad, åka långt, bo borta, misslyckas och försöka igen...... Fast energin egentligen är slut.
I går började Grym och jag vår arbetsdag med en valpkurs. Han var med och visade lite balansövningar, hälsa fint, koncentration mm. Därefter bar det iväg till skogen för en kantarellkurs. Vi kom i god tid och pysslade på ett tag med att märka ut rutor där deltagarna skulle leta svamp. Sen låg han med i skogen i de tre timmar som kursen varade, sprang med mig efteråt, för att ta ner alla snitslar och plocka lite svamp. Vi var rätt slut båda två och ville inget hellre än att få landa i soffan och äta lite mat.
Men jag tog tillfället i akt att testa, orkar vi fast vi är trötta och less på hundträning? Svängde in på Valbo BK och körde ett lydnadspass. Taggade upp mig själv, planerade en ordningsföljd på momenten och körde.
Det är så himla kul att träna med den hunden, så min egen motivation ökade bara vi klev ut på planen. Vi tränade lite precision i fotgåendet och fjärren. Snabba stopp på inkallningen. Pricka hindret på väg tillbaka i tokig vinkel med apporten. Ofta stack vi mellan med rutan, både med belöning i som han fick ta/ inte ta förrän han legat medan jag traskade runt och utan belöning i.
Och han höll, jädrar vad han körde. Den enda lilla detaljen som skvallrade om trötthet och ofokus var lite osnabba sättande från ligg i fjärren.
Sen åkte vi hem och belönade oss med vila i soffan resten av kvällen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar