Jag har finulat lite på fotgåendets alla signaler. När jag stannar betyder stoppet "sitt". När hunden kommer in till mig i t.ex. apportering och inkallning betyder min stilla, raka kropp också "sitt". Inget konstigt med det.
Men på samma sätt vill jag ha två olika positioner i fotgåendet där mina olika rörelser och riktningar är enda signalen.
När jag rör mig framåt, svänger för att fortsätta framåt och vänder för att fortsätta framåt, vill jag att Grym ska ha en liten distans till mitt ben, så jag inte blir trängd. Rörelsen är signalen.
När jag stannar i fotgåendet, rör mig i sidled eller bakåt vill jag att han har sin kind, lätt mot mitt ben. (En liten genväg för en rak kropp med jämn tyngdpunkt i hela hans kropp.) Det beteendet vill jag även ha i ingångar i inkallningen och apporteringen. Min raka stilla kropp är signalen. En massa signaler och beteenden blir det. Tur att det är hunden som följer och jag som leder.
I träningen av de här beteendena är signalen med hela tiden. Mina halter, mina rörelser är med hela tiden, medan mina hjälper för att få hunden att förstå, minskar vartefter hunden blir säkrare på beteendet.
När blir min signal betydelsefull för hunden?
Tål att tänkas på. Framför allt tror jag det är viktigt att vara medveten om hur jag vill att det ska se ut i slutänden. Så jag slipper ändra på en redan inlärd signal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar