onsdag 21 september 2011

Kantarellsök

Det kom ett mail. Ett sånt där som man blir glad av!
Hej Anna!

Polletten har ramlat ner. För 2 år sedan gick jag och (lagotto)  Stina kantarellkurs hos dig. Sen dess kan jag inte påstå att jag strukturerat tränat svampsökandet. Vi är ju ofta i skogen och svamp plockas. Stina har tyckt att det varit extra kul när vi (jag) hittat svamp. Hon har lagt sig precis vid mina fötter och jag har väl pratat positivt trots att hon inte hittat dem. Så för en vecka sedan när jag gick och koncentrerat letade trattisar som knappt syntes, strax innan mörkret lagt sig, springer hon iväg med nosen i marken. Sätter sig och stirrar på mig, några meter bort.

HON MARKERADE SVAMP! Jag var överlycklig, plockade det hon hittat och hon bara fortsatte att leta å hitta flera gånger. Fick förstås godis vid fångst. Så himla kul att jag tappade bort 2 koppel i mörkret.

Det känns lite som konsten att cykla, förmågan fanns där. Så mognade det fram. Jag har förstärkt med klicker några gånger.

Farbror Koffie , labben 8,5 år, finns med. Han förstår inte mycket av det som sker mer än att det vankas godis. Så han kör godissök parallellt, utan att störa frökens koncentration. Försökte ju träna honom när vi gick kursen, men han rev i blomkrukorna och risken att han börjar beta svamp är stor. Torkade gula uppskattar han smaken på i alla fall.

Det var en rapport från svampskogen så här 2 år efteråt.

Hälsningar,
Helena Linder

Helena (till höger) tränar timing, klickerteknik medan Stina (i mitten) tittar på.

Inga kommentarer: