Åkte förväntansfull upp till klubben på förmiddagen. Ett träningspass med Stina och Ozzy, det var länge sen sist. Ett träningspass inklämt mellan ett läkarbesök och kontorstid.
Planen för passet var ingångar på planen med full fokus på mig. Belöna hög kontaktvilja.
Jo, tjena!
Normalt sett, när vårt liv är som det brukar, tränar Grym och jag väldigt mycket. Lite här och där, på promenader, på släktmiddagar, utanför butiken osv. Vi är som ler och långhalm och har såå kul ihop! Men det har blivit dåligt med det på sistone av olika anledningar.
När det var min tur började jag förbereda enligt planerna. Jag brukar värma ordentligt, göra momenten enkla, boosta Grym med självförtroende. Men jag kände att stressen kom krypande för Stina stod och väntade. Hon var lugn och fin, men jag blev forcerad. Grym blev pipig och jag blev irriterad.
Stopp, stopp! Inge mer sånt, så vi gjorde en ruta för att blåsa ur honom lite. Blev inget bättre.....
Den lugna och förväntansfulla hunden jag hade med mig i tanken, när jag planerade passet i bilen från doktorn, var som bortblåst.
Efter en inkallning och lite kulövningar bröt jag passet, jag var inte i nåt bra mood och Grym är en obarmhärtig spegel av mig.
Moloket diskuterade vi efter passet. Vi var rörande eniga om att det första vi prioriterar bort i livet och vardagens bestyr är det vi egentligen värdesätter mest. I mitt fall, familj samt träning och utveckling av Grym.
Ändå är jag där och petar i tusen saker! Tar till mig och vill utveckla nya ideer. Ger mig in i rysligt långsiktiga projekt som kräver mycket engagemang. Träffar nya intressanta människor som jag vill samarbeta med. På bekostnad av vad? Mitt välmående, tid med familj och välgörande samvaro med Grym.
Livet ska ju vara berikande, nu ska här rensas på energitjuvar! Som steg ett har jag tagit bort facebook ur telefonen. Tokstolleri och tidstjuv.
Nästa är att göra en plan vad jag vill göra, vad ska jag jobba med. Är det förenligt med varandra? Vart och ett måste ge mer energi än vad det tar.
3 kommentarer:
Mycket givande inlägg där man utan tvekan kan känna igen sig, ibland tappar man känslan på vägen av olika anledningar å då saknar man den så mycket så man blir som ett ledset litet barn (iaf jag)..
Heja er!
Hanna & Kakan
www.kakan.cybersite.se
Oj vad jag känner igen det där! Bra att du har en plan så du hittar tillbaka till det som är viktigast och värdefullast, nu fick du mig att börja fundera över min plan tack för det :-)
Aloka
Jadu maken sa till mig igår att det är inte bra att du är på väg in i väggen...jag har bölat, gråtit, varit arg, varit irriterad och gud vet allt sista månaderna. Det är så mycket som har stulit energi och fått mig att helt tappa fokus, bara rusa på och göra blixtinsatser, försökt att hålla ihop det som går att hålla ihop men som du, på bekostnad av både familjen och det jag faktiskt vill göra, träna hund. NU ska det banne mig bli ändring! inget mer jag ska fixa allt, inget mera jag ska det och det och det och det i nya projekt utan ägna mig åt det jag faktiskt vill och obarmhärtigt kommer alla får då att rensas ut, som jag pratat med dig om tidigare. Hästen ligger ute på annons och inga nya djur kommer att införskaffas, mitt liv och min energi skall tas tillbaka!
Skicka en kommentar