Ta taktpinnen!

Blä, jag blir så less på vårt fotgående! Spelar ingen roll hur jag stör med inspelad kommendering på telefonen, kommendering av annat ekipage samtidigt som vi går vårat fotgående. Stora folksamlingar, folktomt på stora öppna ytor. Träna samtidigt som annat ekipage och vi kommenderar varandra medan vi båda går fot med respektive hund.

Allt sånt går strålande! Men tametusan är det som förbytt när jag och bara jag (och Grym då såklart) går in på planen och blir styrda av någon som kommenderar.
Då kommer pipet, han bryter kontakten och känslan blir sämre. I min värld är det helt katastrof, utifrån kanske det varken hörs eller syns. Men det spelar ingen roll, vi måste få till det här.  Idag var vi till Skutskär och tränade, Jennie, Svante, Helene och jag. Samma visa. Har inte att göra med om han känner de som är på planen eller inte. Det är jag såklart som blir annorlunda..... Har vi hört det förut?!
Kommande träningar ska jag ha som fokus att ta taktpinnen, köra lite med tävlingsledaren fast jag gör som den säger såklart. Så där som jag brukar göra på träning. Styra och ställa lite. Så där som Grym är van att höra mig. Hrmf.
I morgon träffas spårgänget, jag skippar Gryms spårträning och fokuserar på fotgåendet istället. Med kommendering. Efter att jag gått spår åt någon av de andra.

Välförtjänt fika efter träningen. Svante och Ville delar macka, rätt ska vara rätt!