Sen började vi trixa till det.
Vi korsade varandras vägar, la apporterna så dom skulle hitta i princip samtidigt sen, och nära varandra. Triggning på hög nivå.
Vid ett tillfälle gjorde vi varsin 90 graders sväng så vi gick rakt mot varandra för att vika åt samma håll när vi möttes och sen vidga avstånd igen.
Ett par, tre hundra meter in på spåret fick vi syn på en stoooor sten. Ca 25 m i diameter, alla gånger. Vi kom båda rakt mot den, vidgade så vi gick in på varsin sida av den och möttes på halva vägen. Vi gick två varv var innan vi bröt ut i varsin spetsvinkel.
Vi såg till en gång att komma ut på en liiiten väg nästan på samma ställe, gick bredvid varandra ett stycke innan båda gjorde en 90 graders in i skogen och breddade avståndet.
Spåren låg 80 minuter. Sen fick Grym gå Bjarnes spår med mig i linan, medan Freja spårade mig med Bjarne i släptåg. Samtidigt. Grym passerade alltså mina spår flera gånger under sträckan utan att gå över på det. Hundarna höll på att krocka i ett kryss men jobbade koncentrerat på. Det var inga problem!
Det som imponerade mest på mig var sträckan runt stenen. Nu följde alltså Grym Bjarnes spår. När Grym gått ett halvt varv runt stenen mötte vi Bjarne och Freja. Sen gick han ett varv till och mötte dom ännu en gång. Nu jobbade alltså Grym i rätt spår med ett till "Bjarnespår" parallellt åt samma håll och två "Bjarnespår" åt motsatt håll. Tar spetsvinkeln utan att blinka och hittar en apport ca 30 meter från stenen till sin stora lycka.
Tja, jag jobbar vidare på att utveckla min fantasiförmåga även i spåret för att skapa roliga, kluriga, svåra och utvecklande situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar