Syftet är att grunda attityden hos honom inför kommande träning av vittringsapporteringen som kommer i trean och elit. Samma attityd vill jag även ha i uppletandet på brukset. Nåväl, med lugn röst, "leta" släppte jag iväg honom mot kottarna. Han hann knappt resa sig, innan han var framme, satte på näsan och letade fram min kotte och kom tillbaka med den. Dutti kille!!!
Har gjort det här några gånger nu och han har verkligen inställningen att näsan ska på direkt, inte lösa problemet med att springa omkring. Nån gång har han provat att ta fel kotte, men släppt direkt och fortsatt. Jag belönar inte förrän han tar beslutet att ta den med sig till mig. Han ska inte kunna ta hjälp av mitt beröm för att bestämma om det är rätt.
Kommer att införa tävlingsledarfunktionen, alltså att någon annan tar min kotte med tång och lägger ut den bland andra kottar, innan jag ökar avståndet till stället där han ska leta. Kommer även att lägga ut annat än kottar som inte luktar nåt, skogspinnar och vittringspinnar samt kottar och pinnar som nån annan hållit i (som han inte ska bry sig om) innan jag ökar avståndet och eventuellt riskerar att få in slarv pga av att det blir för apporteringslikt.
Grym när jag var och tittade på valparna när de var drygt 6 veckor. Introducerade honom i kamplekens underbara värld med en sån där fantastisk fårskinnskampis. Å, inte var han nåt mindre söt då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar