En hund går bra att träna på promenader. Lite "by-the-way" sådär. Springa runt ett träd, en inkallning, ett litet "ligg" helt oförberett för att checka signalsäkerheten. Den andra hunden är bara i vägen och förstör.
En hund i träning gör att jag inte behöver vara lika noga med planering och uppföljning av träning. Jag kommer ihåg vad vi är i träningen. Två hundar innebär mer eftertanke.
En hund har bara mig att roa sig med. Två hundar roar sig gärna med varandra
En hund blir inte lurad till ofog av en annan hund. Den andra hunden ställer till tok som tar min uppmärksamhet, vilket gör att den första, och jag, tappar fokus.
En hund blir inte påverkad av hur jag är med den andra hunden. Varken av att jag leker eller blir sur. Två hundar är oftast olika och kräver olika bemötanden.
Sååå, nu när jag har två hundar i träning, blir det
rysligt många men kortare promenader, in och byta hund procedurer,
inte lika många "följa-med-bara-så-där-ändå" för den egna hunden. Till frissan, fikarundor, möta barn vid bussen och sånt.
Mer tid till dokumentation för att komma ihåg
Jag är tråkigare inne, för det blir inte bra om jag plötsligt hakar på en inbjudan till lek från den egna hunden. Den andra stängs bort först och blir bekymrad.
Den här hunden Grym, ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Skär i mig när han inte kan vara mig i hälarna.
Det är inte lätt det här med två hundar i träning! I alla fall inte för mig.......
2 kommentarer:
Bra skrivet, förstår hur du känner! /Linda
Du är så duktig att sätta ord på allt Anna! Ja känner igen det du skriver, jag upplevde det så när jag hade två kullsyskon dessutom här hemma under en längre period puh...
/ Aloka
Skicka en kommentar