Vi kör på här hemma, Dogge och jag. Inne, på gatan, vid fotbollsplanen, utanför hästhagen, i skogen. Det är mest en massa nöta på uppstartade beteenden, skilja på signaler, ta bort hjälper, förlänga kedjor och öka hans erfarenheter.
Vi pysslar med under, upp, hopp, ligg, sitt, stå, stadga, störningar, apport, dirigeringar, balansera, fot, sidan, före, bakom, ignorera folk och hundar. Inte gå genom dörrar utan kommando, vila, busa, inkallning, stoppa in huvudet i halsbandet, hålla hakan i handen..... Puh, det är en del och det går framåt fast jag kan känna mig tveksam ibland. Han är liksom den typen som saker och ting måste nötas in på. Och man vet aldrig hur länge. Men rätt vad det är så bara gör han det. Nu i kväll fick han följa med maken ut och kissa. När de kom tillbaka och Tommy gick in tog det stopp i kopplet. Dogge stod kvar på bron, tänkte INTE gå in förrän han fått sig kommando. JIPPI! Kändes som kvitto på att det finns hopp. Tommy visste inte att han kunde det beteendet. (Det kan han inte alltid heller) så han gjorde ju inga som helst hjälper, minskade tempo eller nåt annat som kanske Dogge tar som en signal från mig. Det finns hopp!
Nu har vi en period framför oss där vi ska få allt detta att fungera överallt, alltid, med vem som helst och utan tvekan.
Var in på Jennys Hund och Katt i dag och tänkte testa lite. Hemma, klarar han galant att ta ett kreditkort från mig och resa upp sig mot ett bord och lämna ifrån sig det till någon annan. Men i butiken blev det kortslutning. Han fixade att resa upp sig mot disken och ta mot kex från Stina men det blev för mycket för mannen att göra det med ett kort i munnen. Hmmm. Vi drog oss tillbaka och tränade lite kreditkortsapportering i deras fikahörna istället. Med hyfsat resultat.
Det där "fungera överallt, alltid, med vem som helst och utan tvekan" kommer också att behöva nötas, nötas, nötas. Så vi kommer härmed att bli ett vanligt inslag i stadsbilden ett tag framöver.
1 kommentar:
Så kul att följa er.
Skicka en kommentar