Kontakttagande

Man får vad man belönar! Ofta ropar man på sin hund när den är lite för långt ifrån en på promenaden och såklart belönar när den kommer tillbaka. När hunden går runt fötterna på sin förare, luktar lite på blommorna och ger sin förare en blick då och då så är vi nöjd men oftast är vi nöjda i tysthet.
Om hunden får uppmärksamhet och inkallningssignal när den är lite för långt bort så kommer den såklart att söka sig utåt. Hmm.....
I träningen av Grym har jag tänkt mycket på detta. Såklart har vi tränat att han tjänar på att titta på mig för att få en godis som ligger i min hand och andra såna övningar. Dessutom har jag ofta, ofta på våra små promenader vänt mig om och gått mot honom när han är på väg att springa ikapp, och förbi mig. När vi möts och jag inte bryr mig, har han blivit lite brydd, och vänt tillbaka efter mig. Jag har fortsatt att vända och vända, till han springer om mig med fokus mot mig och inte förbi mig. När han kommit ikapp och tagit kontakt direkt har jag såklart belönat massor, ibland med godis och ibland med bus och dragkamp. Nu kommer han ofta och vill ha kontakt och aktivitet och såklart får han det!

Idag på Ipz promenad fick Grym åka med innanför skoteroverallen. Korta sträckor fick han gå och då var såklart Ipz (gammal bc tant på 8 år)intressant och han följde efter henne bra långt från mig. Då gav jag henne ett handtecken för att stå still och Grym stannade och iakttog henne med ryggen mot mig. Jag väntade, och väntade. Ända till han vände på huvudet mot mig, då kom belöningsexplosionen, YEEEAH!!! När han kom sättandes möttes vi i lek. Två gånger inträffade detta, den tredje gången väntade jag och var tyst fastän han tittade tillbaka på mig. Jag väntade till han själv tog initiativet, att börja röra sig mot mig. Det tog inte många sekunder innan han vände om och satt fart och jag jublade när han väl börjat röra på sig.
Ibland är det skönt att ha tråkiga tanter med på promenaden som erbjuder lagom mycket störning!