Nämen, AAAJJJJJ!

Grym och jag var ner och skulle titta till Fias får, som går i Hille.
Göra ren vattenbaljorna, fylla mineralet, se till att alla är kvar och mår bra. 12+24. 12 tackor och 24 lamm. Brukar lyckas få till det, varje dag. Idag med. Båda hundarna var med och vi fick leta rätt bra, innan vi hittat alla. En rackartacka går alltid för sig själv med sina tre lamm. Ger mig sjutton på att hon håller andan och förbjuder sina lamm att röra sig. Hon är riktigt svår att hitta.
När vi hittat stora gruppen, hände det! Det som helst inte får hända när man har en unghund med sig på inspektionsrundan....
Jag kanske ska nämna att Fias får är av rasen pälsfår, eller Gotlandsfår som det kallades förr. Numera går de under benämningen "mördartackor". Grålockiga. Fina skinn till heminredning. Hm. De är väldigt mån om sina lamm, ingen räv går säker om de har fel avsikter. Om jag ska låta en hund jobba på dom vill det till att den håller avstånd.

När vi hittat dom och kollat att alla mådde bra, ropade jag in Grym som sprang till mig, förbi fåren på ca 4-5 meters avstånd. (Dumt tänkt av mig eller snarare, varför tänkte jag inte)  Då bestämde sig en av dom, för att döda honom. Hon tog fart som värsta furien och laddade på. Grym hann undan i rena förskräckelsen och dök in bakom mina ben. Tackan  gjorde en halvhalt, tog ny fart och siktade igen. Och dundrar rakt in i mitt ben! Jag åker med en bit innan axeln tar mot fallet. D-ja tackskrälle! Jag är nu ordentligt halt, och är justerad i axel och handled. Grym mår bra!
Nu vill det till att vi får tränat på lugna, "söndervallade" och överseende får hädanefter. Den lilla hunden behöver höja sitt mod och självförtroende rejält.