fredag 11 mars 2011

Ordning i skolan

Vad är det som händer i skolan?
Min yngsta dotter, som går i nian, kommer hem helt frustrerad på eftermiddagarna. Bl.a.över att de duktiga eleverna inte får sitta bredvid varandra och lösa uppgifter tillsammans och på det viset hinna med och klara även MVG-nivå på kunskapen.
Istället sätter de ihop de här eleverna, med mindre studiesugna elever som egentligen behöver specialhjälp. På vems bekostnad? På allas bekostnad som jag ser det. Det kan inte vara meningen att en ambitiös elev ska behöva ta ansvar och lägga tid på en annan elevs inlärning, de har fullt upp med sin egen. De elever som inte hänger med av olika anledningar, har säkert ett större behov av specialpedagoger eller hjälplärare. Alltså ytterligare en förlorare i sammanhanget.

Som jag ser det, kan inte skolan bygga verksamheten på att alla elever ska kunna lika mycket av allt. En del elever har förutsättning att lära sig mer i de teoretiska ämnena och då måste de också kunna få stöttning i sin strävan. Andra elever har svårare att ta in teoretiska kunskaper, det är inget konstigt med det, med de ska ha tillgång till kvalificerad hjälp.

Oj, nu blev jag så där upprörd igen!
Varför måste alla vara lika, nå samma mål?
Talas det överhuvudtaget om mål för elevernas slit i skolan? Nä, det är ytterst få av de elever på grundskolenivå, som jag pratat med, som vet vad de ska ha sina kunskaper till. Skrämmande!
Vad vore livet utan mål som tar en framåt?!

Gonatt folk......




3 kommentarer:

UlricaA sa...

Håller helt med dig! Hanna har fått dela läsninng med en kille i sin klass ett längre tag och den här killen är inte alls intresserad av att läsa....Hanna läser och läser och så brukar varje läsläxedag sluta med att han hackar på henne för at thon läser mer än honom. NU har hon till slut fått byta plats och läskompis men gud vilket liv det har varit, hela hennes läsande har ju liksom varit en känsla av pest! Hon vill ju lära sig läsa och läser mycket, han har liksom inte alls den känslan....alla kan inte vara lika bra på allt, men skolan verkar inte var uppbyggd för det....

Sandra sa...

Känner igen det! Visst blir man frustrerad....
Andas, räkna till 10, nu fick du igång mig med:-@

Anna-Lena sa...

Ja, jag gick också igång! Jag hoppas kunna gör något år det en vacker dag men funderar fortfarande om jag kommer att gilla jobbet eller om jag måste inse att jag inte kan förändra världen och kanske jobba med något jag kan må bra av?!?!