bråttom är inte bra

I dag var jag på väg för att träna vallning i hagen i Hille (1 km hemifrån.) Jag var verkligen helt inriktad på det och såg fram mot det. Skulle även hjälpa Fia att lasta fåren för hemtransport. Sen vet vi alla hur morgnar är, många järn i elden.....

Drog iväg, alla hundar var med, känns vaket så här i efterhand. När jag kommer till järnvägen i Strömsbro (3 km hemifrån) måste jag fundera några sekunder på vart jag ska, bilen går av sig själv, liksom av gammal vana, mot träningslokalen (1 mil bort). Jag fick alltså slå mig för pannan och vända.
I bilen borde mineralerna och vattendunkarna som Fia skulle ha med hem, ha varit, men icke.

Tränade på med alla hundarna, (gick bra) kopplade vattentanken på bilen,( den ska inte stå i hagen hela vintern utan utanför träningslokalen) och åkte hem för att ställa av tanken och hämta Fias grejer innan hon hade kommit till hagen. Men hallå, varför ta med tanken hem....

Precis så här har du säkert upplevt dig själv någon gång och när vi tränar hund inträffar det jätteofta. Inte för oss, vi är ju strukturerade och har planerat och är fokuserade ;o) men för hundarna. De vill så gärna och hade tänkt gjort rätt och samarbetat, för de tycker ju faktiskt det är roligt. Men så kanske de fått en utskällning av grannens hund när ni packade in i bilen och det hänger kvar, eller så ringer mobilen precis när ni ska in på plan och du kommer av dig och hunden ägnar sig åt annat ett tag. Kommer det dessutom en annan hund eller en tävlingsledare in på plan, ja då är inte hjärncellerna med.
Jag är helt säker på att vi kan hjälpa hundarna med rutiner, rätt känsla inför uppgifter och kanske framför allt, med vår 100 procentiga närvaro under träningen.

Kan meddela att vallningsträningen gick bra, vi var närvarande till 100 % båda två!