onsdag 16 november 2011

Värden i livet

Läste en krönika om hemmafruar och var tvungen att reagera. Du kan läsa det ursprungliga inlägget här:

Nu blev jag lite upprörd över en del inlägg, trångsynta, forcerade och typiskt manliga!
Jag kan inte se att det är "att underordna sig det andra könet" för att jag väljer att vara hemmafru.
Det är väl det största privilegiet på denna jord att själv få ta hand om sina barn (näst efter att få föda dom). Jag ser mig faktiskt som stående över, om vi nu ska rangordna våra sysslor, den stackaren som måste ut och arbeta med annat och på det viset missa så mycket tid med barn, hem, gemenskap med familj osv.
Att påstå att negativa konsekvenser som våldtäkt, kvinnomisshandel osv beror på att barnen är hemma med sin mor och sina syskon är ju  helt befängt. Är det någon som kan ge sina barn bra värderingar och beteenden är det väl vi som umgås med våra barn. De föräldrar som har tankarna kvar på jobbet när de skjutsar hit och dit, värmer micromat och sätter barnen framför TVn istället för att prata med dom, är nog snarare de som skapar våld i samhället.
Om jag finner värde i att vara hemmafru, sköter mitt jobb och ser till att min familj får värdefull tid tillsammans, då anser jag att jag bidragit till samhället flera gånger om.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller helt med dig Anna! De är väl åndå avsaknade av något och inte att man har en närvarande engagerad förälder som alltid finns där :-S

/ Aloka

Linda Åkerström sa...

Jag läste ursprungsinlägget samt alla kommentarer till det. Jag inser att jag upphör aldrig att förvånas!Jag delar din syn på detta tydligen provokativa ämne, Anna.