Var med min goda vän Fia och slaktade några av hennes lamm idag. Vi var två mest för att hennes lilla knodd Jesper behöver uppmärksamhet ibland. Allt flöt på bra och vi hjälptes åt med alla moment.
Visst kan det kännas i hjärtat när man leder fram djuren till stället där slaktmasken bedövar. Lammen och framför allt äldre tackor följer tryggt med, de brukar bli bra då.
Men det är livets gång och det går inte att samla på sig hur mycket får som helst.
Med mig hem hade jag alla hjärtan, levrar, njurar och testiklar. Hundarna övervakade noga när jag paketerade en del av skatterna. Resten är nu kokade, uppskurna i lämplig belöningsstorlek och frysta. Tränade lite efteråt och Trinny som brukar vela i sättandet och gärna sätta sig och backa lite samtidigt stoppade snabbt in rumpan under sig.
Där ser man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar