Grym har börjat tänka till när vi vallar. Han har kommit på att vi samarbetar och söker balansen. Vi tränar i en fålla på 10-12 grindar så det finns lite utrymme att minska och öka tryck på djuren. Han har helt klart för sig att han vill hålla dom till mig även om jag går i en åtta därinne. Lugnt och smidigt flyter han runt dom. Om det blir lite trångt för gammeltackan och hon sätter mot, löser han det oftast med att vända bort huvudet och glida vidare runt gruppen. Om det inte finns plats, väntar han ut henne på ett lagom avstånd. Tryggt och beslutsamt. Han är lugn och hon blir trygg! Åh, vallning när den fungerar, är väl livet på en pinne det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar