Laila gick ett spår till Grym. Drygt 300 meter, genom skog, ut på och längs med en grusväg med vinkel upp på vägen och av vägen lite längre fram. Bettan var snäll och korsade spåret och dessutom hade vi fått till lite villospår av helt åcknigt folk också. Fyra apporter.
Gryms spårteknik har utvecklats avsevärt under senvintern/våren. Har lagt mat i fotspåren på några avsnitt i spåret vid alla träningstillfällen de senaste månaderna. Tack vare snö och gegga under vintern, våren har jag sett exakt hur han följt spåret och jag har verkligen kunnat bekräfta honom, när han har nosen i ett fotsteg. Har även kunnat studera hur han ser ut när han spårar/tappat spåret, eftersom jag vetat exakt var fotstegen är.
Hans "vindrutetorkarteknik" är nästan borta, han går lugnt och metodiskt i spåret och letar sig medvetet tillbaka vid tapp. Jag är omvänd, det är ju skitkul att träna spår!
Hur spåret gick? Jag är impad av honom, tog alla apporter, kämpade på trots några tapp och varmt väder. Jag tyckte jag kunde läsa honom överallt i spåret ,utom där spåret gjorde en 90 graders vinkel över vägen och ut i en hage. Hade jag inte vetat var spåret var hade han lurat iväg mig.
Vi hann med lite uppletande oxå! Märkte att jag behöver träna på att han ska leta sig ut trots att rutan geografiskt verkar "ta slut". Nytt underlag, stenmur, stig osv. Träna, träna, träna!
1 kommentar:
Vad roligt att läsa om erat spårarbete! /Linda och Sisu
Skicka en kommentar