torsdag 30 september 2010

Äntligen!

Under de två åren vi bott där vi bor nu, har jag gått och tittat snett på ett par otäcka ölandstokar. De står på ett av de bästa ställena i hela trädgården. I min värld är ölandstokar buskar som hör hemma utanför offentliga byggnader, associationen är stark och jag vill inte ha såna i min trädgård. Tommy har stretat mot men idag gjorde jag slag i saken.

Jag tog fram stora spaden och tog upp dom, åkte ut med dom till kära mor som vill ha dom i sin trädgård. (Hon har inte samma associationsbesvär som jag har.) I utbyte fick jag humle. Åh, jag ser fram mot när humlen har brett ut sig så där snyggt över vedskjulet, tallen vid uppfarten, lyktstolpen vid hörnet och brevlådan. Just nu är det bara smala små streter men till nästa år, då kommer kommer de att förgylla trädgården!


Alla pelargoner är tillbaks-planterade i krukor, snart ska dom in i mörkret men än njuter de i solen.

onsdag 29 september 2010

Skillnad på lika

Ju mer man tränar desto duktigare hund.... - inte hela sanningen, det vet vi alla som tränar hund. Det behövs fler faktorer, ett känt mål för träningen, tajming från föraren så hunden har en chans att pricka rätt beteende, värdefull belöning samt klara och enkla direktiv, bl.a.
Margareta hälsar på Ann-Chatrin utan att Hilda lägger sig i.

På en valpkurs som jag har nu, bor fem av de sex deltagande hundarna hos pensionärer. Alla (även de som inte är pensionärer) är människor med öppet sinne, en vilja att hitta en trevlig samvaro med sin hund och en bestämd inställning till att de ska lyckas. Dessutom är de väldigt trevliga!
Harriet och Ralph tränar lugn hantering med Viggo
Varje vecka kommer de, hela gänget, och har gjort sin läxa. -"Vi har tränat på din läxa hela veckan, som du sa"! Och jag kan bara bekräfta att de lyckas jättebra!
Nu tillbaka där jag började dagens inlägg. "Ju mer man tränar, desto duktigare hund....." Smilla är bekväm i att hänga över axlarna på husse Robert. En "bra-att-ha-känsla" när hunden av någon anledning behöver bäras en längre sträcka.
Men frågan är om det är tiden med träning av hunden som gör framgången eller om det är lugnet, och därmed vår lyhördhet, som kommer med gott om tid, eller om det är en god planering som skapar tid?
Kajsa och Bertil tränar inkallning med Pixie, när massor av hundar passerar på nära håll.
Jag tror det är en mix av alltihop! Det går ju att vara effektiv utan att var forcerad. Leka med hunden på stationen när du ända väntar på tåget, träna lite då och då på promenaden och inte vänta till man är på klubben, träna sitt-stanna-kvar när postlådan ska tömmas, skicka ut hunden i trädgården precis innan den ska få mat, så du kan utnyttja situationen till att kalla in en hungrig hund som i vanliga fall vill vara kvar ute. Vips har hunden lärt sig saker utan att vi egentligen avdelat så mycket "hundtid".

Hur som helst har detta gäng ännu mer bekräftat att det är värt att se fram mot att bli pensionär! För dom har väl hur mycket tid som helst?! ;o)

Smilla går snyggt och prydligt med matte fast hon gärna hade velat gått fram till Twist.

Kantarellfunderingar

Jag plockar gärna och ofta trattkantareller, de gula har jag däremot svårare att hitta.
Oftast torkar jag svampen och förvarar dom i en glasburk, hemtrevligt.

Gårdagens skörd som jag rensade och torkade idag.
Idag gjorde jag en upptäckt! De kantarellerna som jag stoppar i ugnen direkt och låter torka där hela vägen, blir mindre och svartare i färdigtorkat skick än de som jag låtit ligga i solen under dagen först, så de torkat en bit på väg innan de sluttorkades i ugnen. De soltorkade hade oxå krympt men inte alls lika mycket och de var fortfarande grå.
Det senare tycker jag känns som att jag kommer att fortsätta med, tar mindre energi och ser trevligare ut.
Så, nu har jag tillfört världen dagens "värdelösa vetande". Vassegoa!

lördag 18 september 2010

Apportering

Jag har tränat apportering på massor av sätt med Grym. Att hålla ett bra grepp, gripa snabbt och se till att den hamnar på rätt ställe i munnen. Vi har lekt samtidigt som jag lagt ifrån mig apporten för att strax efter avbryta leken i syfte att han ska komma på att han får igång leken om han tar upp nåt. Han har fått hämta gosedjur, tuuuunga saker, stora otympliga saker, 10-kronor, träapport, metallapport..... Han har tagit apporten från min hand, han har suttit med den och tagit den, han har tagit den i språnget, sprungit runt träd med den. You name it!
Men jag har glömt signalen! Hur svårt kan det vara? Upptäckte det nu, när jag börjat träna hela tävlingsmässiga apporteringar. Han vet inte vad "apport" betyder! Shame on me!
Grym 6 veckor

Så idag när det var dags för eftermiddagskaffe skred vi till verket och tog oss an "apport-kommando-träningen".
Började med spontanapportering. Satte mig i solen på trappen, la ut många föremål på marken framför mig. Och drack mitt kaffe. Grym hade hittills idag haft en rätt tråkig dag så han hade en förhoppning om kul träning.
Jag väntade, hade en stooor mugg med kaffe att ägna mig åt.

Sen kom det. Första gosedjuret. Han tog det och kom med det, la det i handen och fick mig lydigt att slänga iväg en godis. Sen fortsatte vi så till alla gosedjur, slangbitar, nyckelknippor och strumpor var lagda i min hand. Det gick inte jättefort, han funderade mellan varje grej.
Jag fortsatte med mitt kaffe, och unnade mig en tunnbrödmacka från Nisse Östman, med ost och korv. Pauser är bra för inlärningen.
När han tydligt signalerade att han vilat nog, lade jag ut alla prylar igen. Och väntade. Den här gången gick det betydligt fortare! Han levererade in grejer på löpande band. Det enda jag sa var "tack" varje gång han kom. Att inte bry sig om hunden, inte tjata, inte pressa hunden till nåt den inte förstår är otroligt effektivt. Som en liten unge, verkar hunden säga: Kolla på mig, titta vad jag kan! Å bjuder oss det beteende vi så gärna vill ha!
Nu ansåg jag att vi hade flow i beteendet, alltså han var helt klar på vad han skulle göra för att få mig att belöna och han gjorde det utan större betänketid.
Då var det dags för "apport"! När han tagit en ivägslängd godis och var på väg tillbaka till prylhögen fångade jag, med hemlig attityd, hans intresse så att han stoppade till hos mig.
-Jag viskade, "vad ska vi göra nu?" och sen med tävlingsmässig ton, "apport" varpå han for iväg som om jag sagt "varsågod".
Kul lek, tyckte Grym och stannade till efter varje belöning så jag kunde befästa ordet "apport" igen.
Nu vilar vi på det här i natt och provar igen i morgon.

onsdag 15 september 2010

Begränsa valmöjligheterna

En viktig del i min hundträning är att hunden ska ha möjlighet att göra val. Bra val ger belöning. Ofta har vi som hundägare lite för bråttom att rätta till hundens beteenden, redan innan det blivit fel och rätt som det är har vi hamnat i fällan att vi ständigt går och tjatar, tillrättalägger och förvarnar. På det viset skapas lätt en passiv hund som går i sin egen värld.
Om vi däremot har tålamod och väntar lite längre så kommer ofta ett bra val. Som ger oss möjlighet att belöna. T.ex om hunden ser en annan hund och ställer sig och tittar på den. Istället för att dra hunden med sig och gnata på den, kan vi låta hunden titta färdigt och låta den själv komma på att den tjänar mer på att ge oss kontakt. Det kräver ju förstås lite planering av promenaden så inte den förbipasserande hunden är så nära att vår hund glömmer oss fullständigt eller att den andra hundägaren kraschar vår träning genom att släppa fram sin hund. Hmmm.
Kontroll och planering av träning är framgångens moder oavsett vilken nivå vi tränar på!

En gäng på valpkurs där valparna sitter på pallar för att begränsa valmöjligheten.

I den planeringen ingår att det ska vara lagom svårt. Så lagom att hunden har en möjlighet att lyckas. Goda erfarenheter ger snabbare inlärning som sitter bättre.
På många av mina kurser får hundägarna ta med sig en pall som hundarna får sitta på. Syftet är att hundägaren snabbt ska reagera när hunden inte vill koppla av och går därifrån. Det blir konkretare för både hund och hundägare vad som är ett rätt val (vara kvar på lådan och koppla av) och vad som är ett tokigt val(gå därifrån oavsett anledning). Sitter hunden på marken bredvid sin förare blir gränserna luddigare för vad som är ok eller inte. Ingen håller kvar sina hundar, ingen tjuvhåller i kopplet, ingen tjatar. Men går hunden därifrån blir den snabbt tillbakasatt på lådan. Hunden som väljer att sitta kvar får såklart belöning.

Det är stor skillnad på att själv göra rätt, mot för att bli hindrad att göra fel.

lördag 11 september 2010

Ta initiativ

På unghundskursen idag jobbade vi med några övningar där hundarna själv fick ta initiativ till att hitta beteenden som föraren fann värda att belöna. Alla hade med sig lådor som hundarna kunde kliva i och upp på. Utrustade med belöning och ivriga hundar satte sig föraren och väntade. Minsta lilla rörelse mot lådan belönades med godis i lådan, för att förstärka rörelsen. Det dröjde inte länge förrän alla hundar förstått att de själva hade ansvaret hitta på nåt för att få sin belöning. En efter en hade hundarna alldeles av sig själva, utan att föraren visat vägen, hittat fram till beteendet och klev i lådan om och om igen, även fast ingen bad om det.
Lotta och Kim roar sig med lek.

Senare på eftermiddagen fick jag mail från en av kursdeltagarna som jag lagt ut nedan med tillåtelse av Lotta.
(För info kan jag nämna att deltagarna på valpkursen får ta med sig en pall e. dyl ett av tillfällena som valparna får sitta på. Mest för att föraren ska kunna vara riktigt noga med att valpen sitter still och kopplar av.)
*Hej, måste bara säga -vad bra och kul kursen är!
Kommer du ihåg Kims (border terrier) löjligt lilla pall som vi hade med på valpkursen? Den lilla blå, så liten att vi fick byta med Raffe (chihuahua) för Kim rymdes inte att slappna av på den.
När vi fikade nu när vi kom hem så lärde jag Kim att kliva upp på den med alla fyra och det gick på nolltid med lite bulle och metoden som vi lärde oss idag!
Wohooo! =)
Lotta och Kim *
Tänk vad hundarna lär sig fort bara de är med på noterna och tjänar på att lära sig. Då kan de med lätthet ta sig an uppgifter som tidigare tett sig omöjliga!

onsdag 8 september 2010

Träning

Jag hängde med Helen och Mischa till Söderhamns BK idag för lite lydnadsträning. Helen ska tävla lägre spår där i helgen och ville känna av Mischa på planen innan, så den inte skulle vara helt ny för henne.
Jag hakade på i ungefär samma syfte, inte för att tävla där nu, men för att ge Grym positiva upplevelser av så många platser (läs tävlingsplatser) som möjligt. Han har helt klart redan associerat en stor gräsplan med en liten röd stuga vid sidan, som en rolig plats och har förväntan på träning. Känns bra för framtiden!

Språng marsch

Hopp

Framförgående

BELÖNING!!!!

tisdag 7 september 2010

Assistanshund

Du som följt min blogg ett tag vet att jag under 2009 gick en utbildning till assistanshundstränare.
För tillfället är jag inte aktiv med den sysslan men beteendena är roliga att träna så Grym och jag har roat oss lite med "bra-att-ha-beteenden".
Öppna, stänga, hämta, lämna och kanske det jag kommer att störst nytta av på riktigt är att han håller på att lära sig att markera min SMS-signal. Missar den ofta för den är låg men nu är det slut på långa svarstider när Grym ansvarar på hörseln.
Mina damer och herrar, en liten film på hur träningen framskrider.