onsdag 15 september 2010

Begränsa valmöjligheterna

En viktig del i min hundträning är att hunden ska ha möjlighet att göra val. Bra val ger belöning. Ofta har vi som hundägare lite för bråttom att rätta till hundens beteenden, redan innan det blivit fel och rätt som det är har vi hamnat i fällan att vi ständigt går och tjatar, tillrättalägger och förvarnar. På det viset skapas lätt en passiv hund som går i sin egen värld.
Om vi däremot har tålamod och väntar lite längre så kommer ofta ett bra val. Som ger oss möjlighet att belöna. T.ex om hunden ser en annan hund och ställer sig och tittar på den. Istället för att dra hunden med sig och gnata på den, kan vi låta hunden titta färdigt och låta den själv komma på att den tjänar mer på att ge oss kontakt. Det kräver ju förstås lite planering av promenaden så inte den förbipasserande hunden är så nära att vår hund glömmer oss fullständigt eller att den andra hundägaren kraschar vår träning genom att släppa fram sin hund. Hmmm.
Kontroll och planering av träning är framgångens moder oavsett vilken nivå vi tränar på!

En gäng på valpkurs där valparna sitter på pallar för att begränsa valmöjligheten.

I den planeringen ingår att det ska vara lagom svårt. Så lagom att hunden har en möjlighet att lyckas. Goda erfarenheter ger snabbare inlärning som sitter bättre.
På många av mina kurser får hundägarna ta med sig en pall som hundarna får sitta på. Syftet är att hundägaren snabbt ska reagera när hunden inte vill koppla av och går därifrån. Det blir konkretare för både hund och hundägare vad som är ett rätt val (vara kvar på lådan och koppla av) och vad som är ett tokigt val(gå därifrån oavsett anledning). Sitter hunden på marken bredvid sin förare blir gränserna luddigare för vad som är ok eller inte. Ingen håller kvar sina hundar, ingen tjuvhåller i kopplet, ingen tjatar. Men går hunden därifrån blir den snabbt tillbakasatt på lådan. Hunden som väljer att sitta kvar får såklart belöning.

Det är stor skillnad på att själv göra rätt, mot för att bli hindrad att göra fel.

1 kommentar:

Anonym sa...

Krånligt med sprall i benen. Fast vem vet, med lite Karlsons klister, kanske även Theo hade klarat av att sitta still på en pall. :)

Tack för en härlig blogg. Skönt med någon som har en sund syn på hundträning.

/Maria & Theo