I dagarna har jag avslutat en unghundskurs, gruppen har även gått en valpkurs nyligen. Jag har under hela tiden jag haft förmånen att träna med den här gruppen förundrats över deras frågvishet och envishet. På ett bra sätt!
De har aldrig gett sig med att deras hund är hopplös, utan kommit tillbaka nästa gång och frågat igen varför det inte fungerar. Och så har vi gjort nya övningar, på samma tema fast på fler sätt, de har satt min uppfinningsrikedom på prov. De har gått hem, tränat och kommit tillbaka med nya berättelser. Hildas matte konstaterade vid ett tillfälle att hon har en klart följsammare hund när de gått promenader för sig själva en vecka istället för långpromenader med stora hundgänget. De har mycket roligare tillsammans när de är själva. Viggos matte berättade att de äntligen, efter mycket klurande och testande kommit på en belöning som får Viggo uppmärksammare i hundmöten, de springer tillsammans.
Balder är en fena på skvaller fast Olle gör sitt bästa för att överraska och störa!
Bertil och Pixie tränar, nos i hand, en tyst inkallningssignal med lite mer träning!
Det finns många faktorer som påverkar framgången i träning av våra hundar. När vi pratar om träning av vardagsbeteenden är vi i mångt och mycket påverkade av omgivningens agerande och överraskningar vi inte förutsett. MEN det viktigaste för att lyckas med förändring av beteenden är vårt engagemang. Att vi ALLTID är på hugg när hunden är med, belönar, korrigerar, tillrättalägger, styr upp, väntar ut och ser. Det duger inte att träna ibland, hunden lär sig ju även en massa saker på de promenader som inte innehåller "träning"! Sällan lär sig hunden vara följsam och uppmärksam på egen hand, det behövs två för följsamhetsträning. Rätt ofta skapas felbeteenden med hjälp av belöningar som vi inte ser som belöningar. Kissfläckar och lyktstolpar som blir belöning för att hunden drar i kopplet. Inkallningar som blir belöningar för att hunden kommer lite för långt bort.
Träna, träna, träna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar