tisdag 14 december 2010

konsten att vänta....

Jag tycker om när hundar försöker få oss att belöna! Träningen blir så mycket enklare när människa och hund är överens om att försöka förstå varandra.
Många gånger när hundägaren vill mer än hunden och försöker pracka på hunden övningen eller belöningen får det hunden att fullständigt tappa intresset och ägna sig åt lukter eller nåt i fjärran. Bara för att vi är för på.
Om vi däremot är kung och väktare av belöningarna och hunden vill, vill, vill, vill komma åt dom kan vi få hunden att anstränga sig oändligt.
När hunden kommer på själv, tar beslutet själv och genomför själv blir resultatet så mycket mer medvetet hos hunden. Motsatsen är att vi hjälper, visar och lockar. Visst får vi hunden att hitta beteendet, men hur medveten är hunden om vad som hände? Vem ansträngde sig mest för att hunden skulle få sin belöning? Du eller hunden?
Många gånger behöver vi ha en rejäl portion tålamod och tid när vi tränar hund. Ge hunden chansen att prova och låta den prova fel. Ge inte upp och visa, låt hunden fundera. Det är så mycket värt att hunden till slut ger sig den på att lyckas. Vilken glädje och vilken erövring för hunden när den till slut provar rätt!!!
Bilderna nedan visar Alice och Bosse under ett träningspass. Alice har lärt sig att ha framtassarna på en trälåda och gå ett varv med baktassarna runt lådan, "spinn".
Tanken var att fasa ut lådan och såsmåningom få Alice att göra det på golvet, så vi började byta ner oss i storlek på låda.

Men när vi tog till en keramikskål var det stopp, Alice tycket INTE det var en bra grej att stå på.
Bosse fick i uppgift att bara vänta. Hans hand är full i godis men han fick absolut inte locka upp henne. Alice vill väldigt gärna ha godisen så det fanns förutsättningar för att hon skulle ändra sig.
Alice försökte med att vara söt. Det är hon bra på, men idag vakade jag som en hök över Bosse så han inte skulle frestas att hjälpa upp henne för att få belöna.

Provade uppfodrande att krafsa fram belöningen.

Yeah!!! Det tog några minuter men till slut bestämde hon sig för att enda chansen att få sin godis var att kliva upp på det lite otäcka materialet. Sen var det inga som helst problem med att få henne att snurra runt den.
Tålamod är bra att ha!

Inga kommentarer: