Som bekant är det svårt att lägga på mer än ett nytt kriterie åt gången.
Säg att kriteriet är att valpen sitter still med alla tassarna, när föraren är nån enstaka meter därifrån och lägger på störningar av varierad grad. Det är det rätt enkelt för oss, att få hunden att förstå.
Om vi samtidigt i inlärningen vill att valpen ska hålla ögonkontakt med oss, är ju det egentligen två rätt nya kriterier på en gång.
Det blir svårt för oss att precisera för valpen, vad vi är ute efter. Då blir det ju även svårt för valpen att förstå vad vi är ute efter.
Tänk dig: Valpen sitter still med tassarna, tittar på dig, tittar på dig, tittar på dig. När du är på väg tillbaka för att belöna fortsätter valpen att titta på dig men trampar med tassarna i förväntan på belöning.
Fler möjligheter uppstår.
Belöna för kontakt och få med "trampskräp" i beteendet.
Belöna inte utan börja om. En hund i nyinlärning som trodde den förstod, men blev snuvad på belöning ändå, kanske blir osäker eller frustrerad. Eller så blir den ännu med beslutsam att klara uppgiften. Beror på hunden och tidigare inställning till träning.
Men vad göra då?
I ovanstående exempel verkar det som att ögonkontakten är säkrare än stilla tassar. Träna mer stilla tassar i situationer där det är uppenbart för valpen att ögonkontakt inte är med i kriteriet. T.ex. störning från någon annan, där det är ok att hunden tittar på störningen men inte på tassarna. När valpen vägrar röra på tassarna, för den har insett att den blir lurad på belöningen då, är de dags att lägga på ett kriterie till. Ögonkontakt på topp av det säkra stilla tassarna.
Själv har jag tränat fritt följ med spetsade öron i dag på förmiddagen. Grym har lite inställningsproblem när vi kommer in på planen. Tappar fokus på mig för att checka koner, människor osv.
Provar då med ett nytt kriterie och struntar i hur positionen ser ut. Eller egentligen blir inte fel position nåt problem, eftersom han redan är så duktig på det och faller inte ur den.
Vi sitter still, vi går, vi går mot en kona, vi går in på planen, vi backar, vi går år sidan, vi hör lekande barn OCH DET ENDA JAG BELÖNAR ÄR ATT HAN HAR SPETSADE ÖRON!
Har märkt att när han gör det är hans ögon med mig, hans svans viftar glatt och hela hans kropp höjs. Han är där! Det är vårt kriterie för en tid framåt, successivt lägger vi på mer störningar och svårigheter.
Det går bra, vi har kul!
2 kommentarer:
Mycket klokt och bra skrivet. Tack för den tankeställaren =)
Klok tanke, ska provas även på hans syster som har samma problem...
Skicka en kommentar