Aktiveringskurs

På aktiveringskursen som jag har för tillfället, händer det en massa saker med hundarna och människorna. Såklart lär sig hundarna nya beteenden, som de kan ha kul med på promenaderna. Men det händer så mycket mer.

Azlan är en ödmjuk cavalierpojke. Hänger gärna med på promenader och kan en del saker. Men han har lite dåligt självförtroende och vill inte vara i vägen. Matte Petra och lillmatte Isabelle har belönat hans initiativ till rörelse i rätt riktning och placerat belöningen så det blivit lätt för Azlan att förstå vad som lönar sig. (Klick for action, feed for position) I början gick det trögt, plastlådan som det var tänkt att han skulle kliva i och på var skrämmande. Plasten var hal och kanten hög....... Men med lite envishet lyckades de få honom att förstå. Förstå att det lönar sig att ta initiativ. Förstå att det lönar sig att anstränga sig lite mer. På egen hand och inte vänta på hjälp. Nu börjar han bli tjatig. Kliver i lådan så fort han vill ha uppmärksamhet. Han börjar ta för sig. Ta plats. Uppmanar sitt folk att belöna honom. För att han är värd det!

 Svante förstår. Ganska snabbt förstår han vad som krävs för att få sin belöning. Men han är inte så säker alla gånger på om ansträngningen är värd resultatet. Funderar och värderar. Är det lönt? En godis... Kommer i överflöd. I Svantes värld. Varför anstränga sig?

 När vi stog och funderade och diskuterade vad som händer i inlärningen kände sig nog Svante lite åsidosatt. Lite bortglömd. Så han klev upp på sin låda, precis som han lärt sig. Utan att någon trugade. Utan att någon visat belöningsgodisen som motivation.
Han ville synas, fick tid att fundera. Och insåg att han nog tyckte att det var värt att kliva upp på den där lådan. -"HALLÅ", SE NI MIG?!!!!!! Nonchalans och uppmärksamhet som motivator och belöning är ett underskattat verktyg.

Alfons har lärt sig flera roliga saker på kursen. Springa runt och få godis. Snurra och få godis. Hoppa upp på lådan och få godis. Igen, och igen. Åsså en gång till. Hur kul är det? Samma igen liksom! Matte Inger fick i uppgift att inte hjälpa så mycket, inte belöna så ofta. Vilja ha lite mer av Alfons....
De började sätta ihop fler beteenden till kedjor.

Inga problem, han sprang runt sitt träd utan att Inger visade med handen. Han funderade lite och provade hurtigt om det var springa runt, hon menade.

 Vips fick han en ny uppgift som han grejade utan att blinka! 

 Till och med utan överdrivna hjälper!

En stolt hund tar mot sin belöning på lådan efter att hela kedjan blev rätt. En godis utdelad av en lite förvånad, men mycket nöjd matte. Alfons håller på att utveckla en förmåga att ta ny information och utföra nya beteenden utan att hänga upp sig på att det är på ett nytt sätt. Och inte som han tänkt sig.
Alfons uppskattar att lära sig mer. Bli duktigare. Utvecklas. Utmanas. Som de flesta hundar. Och människor med för den delen!