Tävlingar i Gävle

Tävlade elitlydnaden i Gävle i dag. Vi gjorde vårt bästa, som alltid. Väl förberedda, mätt i magen, genomkörd och värmt upp med kommendering. Enligt planerna. Sittande i grupp och platsliggning gick strålande.

 I själva programmet var vi inte helt i samklang. Gryms tankar var inte helt på samma ställa som mina och jag lyckades inte riktigt få tillbaka honom i fria följet, så där tight som vi kan vara.

 Jag vet att det såg bra ut, men du som tränar och tävlar med hund eller något annat djur för den delen vet vad jag menar. Vi var inte ett, så där som vi brukar kunna vara.

Men med ordentligt grundade moment och ett i grunden bra samarbete, lotsade vi oss genom hela programmet ändå.
Zäta gick han rakt fram i vänstervinkeln, trots att jag svängde tydligt.
Han tänkte lite fel på rutan och slängde iväg från konen i en klockren 45-graders vinkel, som om det vore apporteringsdirigering. Stoppade och skickad om utan problem.
Apporteringsdirigeringen var inte heller helt skärpt. Han siktade på mittenapporten. Kunde stoppa och skicka om.
Undrar om det var brudar i skallen på lilleman idag...... Bästa kompisen som är i höglöp låg i bilen på parkeringen. Inget som ska skyllas på, snarare tränas mer på.....

Betygen höll bra ändå. Känns bra med tanke på att vi kan så mycket bättre. Domare Lennart Skog och skrivare BoB visade sig från sin bästa sida. Vi landade på 293 poäng, vilket jag var både nöjd och förvånad över!

Vi var enda startande i elitklassen så vi hamnade på prispallens topp. Till min stora glädje och med stor vördnad tog jag mot "Linda Jonsälls minnespris". Med en svajig röst berättade jag för publiken om bakgrunden till detta fina pris. Linda var en hundnörd, vi tränade lydnad och vallning tillsammans under några år. I den här tiden på året, tror det var 2006, var hon och Anna Östman på väg till en vallningsträning när de brutalt blev rammade av en mötande bil som kördes av en ung kille i alldeles för hög fart. Linda dog där, i den kraschade bilen medan Anna blev ordentligt klämd och skadade en hand illa. Även Annas Border Collie, Mac dog i olyckan. 

Ni som känner mig vet att jag aldrig ställer upp vunna pokaler i någon bokhylla, de har i sig inget värde för mig. Det är prestationen som är viktig och den bär jag med mig utan pokaler. 

Men det här priset kommer jag att vårda med glädje och respekt, och för alltid minnas Linda.

Sofie och Rally tävlade ettan med ett "nästan-första-pris". Attans! Nästa gång hoppas vi att känslan är med fullt ut och då skräller dom ordentligt!

 Christine och Zelda visade sig från sig bästa sida. Gjorde ett superfint program och fick med sig 191 poäng om jag inte minns fel. 1:a pris och klassvinst! Grattis!

 Fjärren: Betyg 10

Såklart ska fina vinnaren fotas efteråt!