Duktiga spårhundar

Jag har haft en spårkurs i vår. I dag var sista tillfället. Jag hade lagt ett varsitt spår till alla deltagarna som lade till sig medan vi gemensamt planerade deras andra spår.

Hundarna har fått spåra på hårda underlag först för att sen gå över till "lättare" underlag. Idag har vi roat oss med att hitta andra svårigheter. 

Vi gjorde skogs och ängsspår med klurigheter som korsande spår. (ingen av hundarna lät sig luras av det)

Spårläggaren fick, på ett ställe i spåret, gå en härva. Alltså kliva omkring hit och dit på en begränsad yta för att därefter fortsätta spåret som vanligt. Hundarna jobbade sig igenom det riktigt bra!

Tony och Wiggen har hittat kongen. De gjorde två bra spår idag. Tony har fått i uppgift att hålla bättre kontakt med Wiggen i linan. Dels för att lära sig hur Wiggens intensitet känns, när han är i spåret och när han gått av spåret. Men även för att snabbt kunna stoppa upp när Wiggen börjar vingla i spåret, och släppa på med ett bibehållet tryck när han är rätt på spåret,

Åsa och Cash tar sig noggrant fram i vilken terräng som helst. Hårt och mjukt, sol och regn! Allra bäst kan Åsa konstatera att det går när någon annan går spåret. Cash seglade förbi både korsande spår och härva. 

 Ah, äntligen hittade de skålen som stod och väntade, full med godbitar!

 Åsa och Jasper efter sitt sista spår, som blev en aha-upplevelse för framför allt Jasper. Han har visat lite dålig intresse så jag bestämde mig för att slå på stort. Jasper fick titta ett tag när jag rutschade ner för en släng och kröp iväg på alla fyra. Sen fick han vackert vänta bakom en tall.  I handen hade jag nykokt lever som jag gnuggade underlaget med lite då och då. Jag ömsom kröp, ömsom krälade mig genom terrängen. Gnussade lever på stenar och spottade i gräset. Sen spårade han som en gud. Lugnt och noggrant, undersökande. Hittade sina små smulor efter vägen och fyndade rejält på slutet. YES! Motivationen stiger på honom!

Lilla lagotto Iza gjorde ett strålande jobb med sitt andra spår. 

Klurigaste delen var att Åsa-spårläggare, gått uppe på en stock en bit. Iza undersökte, försökte gå både under och över och förbi. Matte Elisabeth lät henne pilla på utan att släppa iväg henne mer än någon meter från trädet. 

Rätt vad det var fick hon fäste på spåret igen, uppe på stocken och följde spåret noggrant, hoppade ner och fortsatte sitt jobb fram till spårslutet, två tallar bort. Duktigt jobbat!