Mixa och Grym reagerar ofta lika på träning och signaler. Högtempererade, måna om att det ska bli rätt och i behov av ganska trånga ramar, har vi märkt. Så vi får ofta väldigt givande diskussioner om träningsupplägg, beteenden, belöningar och utförande när vi tränar ihop.
Är det alltid bra för hunden att få prova sig fram och bara bli bekräftad när den gör rätt? Ibland känns det som våra superambitiösa hundar vill ha mer konkreta ramar så de lugnt och tryggt kan ägna sig åt att göra rätt, rätt, rätt och åter rätt. Å slippa bekymra sig om ifall det blev rätt och hur den ska göra för att det ska bli ännu mer rätt.
Vi konstaterade båda två idag att överraskningseffekten i belöningar och utförande ibland skapar en osäkerhet hos våra hundar. Eller är det en för hög förväntan som skapas av överraskning? En så hög förväntan att det skapar oro och pip?
Jag har använt rutan-konerna som markör för Gryms externa belöning ända sen han var yttepytt och kunde springa iväg en bit till sin belöning. Alltså har konerna fått ett högt värde för honom. Nu har jag börjat träna rutan mer målmedvetet men fortfarande ligger samma belöning (en burk med godis i som han kommer tillbaka med och får hjälp att öppna) en bit utanför rutan. Numera vet han, att han måste gå fot koncentrerat fram utan att tjuvtitta på konerna, först när jag ger signal att han får titta framåt ser han konerna. Och är helt klockren på sin uppgift. Han tycker det är helt fantastiskt, fast det alltid ser lika ut, alltid, alltid, alltid! Han springer alltid fort, reagerar blixtsnabbt på mitt "stanna" och slänger sig om och tar burken på mitt "YEAH"!
Hög förväntan, inga överraskningar, jag är nöjd och han har inte nåt tvivel om att det han gjort är rätt.
Jag kan uppleva att en bc, kelpie, malle och liknande raser är så tillfreds med att vi förare blir nöjda så det inte behöver dras upp lika mycket i belöningar som många andra raser som mer jobbar för att uppnå belöningen. Hmmm, tål att tänka på!
Hur som helst, tack Sanna för ett bra träningspass!
Sanna och Mixa
3 kommentarer:
Tack själv!
Ja, vi har en del att klura på :)
Intressant läsning! Dock måste jag säga att jag har lite annan syn på det hela.
Jag upplever faktiskt lite tvärtom med tex BC. De BCn jag har haft har ALLTID jobbat utifrån sitt ego. Både Winnie och Qit skiter fullständigt om jag blir nöjd eller inte, dom bryr sig bara om att få sina belöningar.
Min kompis Golden däremot blir väldigt glad när matte är nöjd och finner stor glädje i att hon berättar att det han gjorde var riktigt bra!
Däremot fick jag mig en tankeställare när det gäller förväntan på belöningar. Där känner jag igen mig tycker helt klart det är en intressant aspekt att fundera över!
Hur som, kul läsning!! :D
Intressant läsning!
Skicka en kommentar