Grym är inte helt bekväm i platsliggningen, han ligger där och ser ut som han är lugn men det är en bit kvar till fullständig trygghet.Jag har tränat på att han bara ska vara lugn och vänta till jag kommer tillbaka. Inga uppgifter som att ligga med hakan i marken eller men tassarna i kors. Vill fokusera på lugnet. Å, det har gått bra, även fast jag nu har börjat gömma mig.
Men idag passerade jag gränsen för vad jag kan utsätta honom för innan platsliggning. När vi mötte upp Mickis och Sandra på träningsplanen var han lite för på för att läggas plats på en gång. Så jag tränade på ett tag för att få honom lite mer mottaglig för lugna övningar. Koncentrerade mig på teknikträning i fria följet. Parallella tassar i halten, sätta ner tassarna ordentligt i språnget utan att gå i en överdriven piaff...... åså.....
När det var dags för platsliggning blev det lite diskussion mellan oss förare när vi intagit våra platser, jag tappade koncentration på Grym varpå han lade sig och kröp en liten bit till en fantastisk lukt. Jag blev irriterad och satte upp honom aningen för bryskt.
Där gick gränsen, först svetsat oss samman hårt i fotgåendet och sen bli irriterad utan att bli sams. Då kom pipet när jag gick ur synhåll och allt runtomkring var tyst
Klant, klant, klant!!!! Jag vet att han är väldigt mån om att vi ska vara sams och att han inte ska ha så mycket förväntan på mig inför platsliggningen.
Man ska leva som man lär, jag vet inte hur många gånger jag sagt till elever att känslan är lika viktig som det tekniska utförandet och ska helst läras in först och sen bibehållas.
När vi senare tränat färdigt, fikat och snackat i lugn och ro gjorde vi om det hela, utan problem. En trygg liten hund som bara låg lugnt och väntade.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar