Äntligen!

Under de två åren vi bott där vi bor nu, har jag gått och tittat snett på ett par otäcka ölandstokar. De står på ett av de bästa ställena i hela trädgården. I min värld är ölandstokar buskar som hör hemma utanför offentliga byggnader, associationen är stark och jag vill inte ha såna i min trädgård. Tommy har stretat mot men idag gjorde jag slag i saken.

Jag tog fram stora spaden och tog upp dom, åkte ut med dom till kära mor som vill ha dom i sin trädgård. (Hon har inte samma associationsbesvär som jag har.) I utbyte fick jag humle. Åh, jag ser fram mot när humlen har brett ut sig så där snyggt över vedskjulet, tallen vid uppfarten, lyktstolpen vid hörnet och brevlådan. Just nu är det bara smala små streter men till nästa år, då kommer kommer de att förgylla trädgården!


Alla pelargoner är tillbaks-planterade i krukor, snart ska dom in i mörkret men än njuter de i solen.