Apportering

Jag har tränat apportering på massor av sätt med Grym. Att hålla ett bra grepp, gripa snabbt och se till att den hamnar på rätt ställe i munnen. Vi har lekt samtidigt som jag lagt ifrån mig apporten för att strax efter avbryta leken i syfte att han ska komma på att han får igång leken om han tar upp nåt. Han har fått hämta gosedjur, tuuuunga saker, stora otympliga saker, 10-kronor, träapport, metallapport..... Han har tagit apporten från min hand, han har suttit med den och tagit den, han har tagit den i språnget, sprungit runt träd med den. You name it!
Men jag har glömt signalen! Hur svårt kan det vara? Upptäckte det nu, när jag börjat träna hela tävlingsmässiga apporteringar. Han vet inte vad "apport" betyder! Shame on me!

Grym 6 veckor

Så idag när det var dags för eftermiddagskaffe skred vi till verket och tog oss an "apport-kommando-träningen".
Började med spontanapportering. Satte mig i solen på trappen, la ut många föremål på marken framför mig. Och drack mitt kaffe. Grym hade hittills idag haft en rätt tråkig dag så han hade en förhoppning om kul träning.

Jag väntade, hade en stooor mugg med kaffe att ägna mig åt.

Sen kom det. Första gosedjuret. Han tog det och kom med det, la det i handen och fick mig lydigt att slänga iväg en godis. Sen fortsatte vi så till alla gosedjur, slangbitar, nyckelknippor och strumpor var lagda i min hand. Det gick inte jättefort, han funderade mellan varje grej.
Jag fortsatte med mitt kaffe, och unnade mig en tunnbrödmacka från Nisse Östman, med ost och korv. Pauser är bra för inlärningen.
När han tydligt signalerade att han vilat nog, lade jag ut alla prylar igen. Och väntade. Den här gången gick det betydligt fortare! Han levererade in grejer på löpande band. Det enda jag sa var "tack" varje gång han kom. Att inte bry sig om hunden, inte tjata, inte pressa hunden till nåt den inte förstår är otroligt effektivt. Som en liten unge, verkar hunden säga: Kolla på mig, titta vad jag kan! Å bjuder oss det beteende vi så gärna vill ha!
Nu ansåg jag att vi hade flow i beteendet, alltså han var helt klar på vad han skulle göra för att få mig att belöna och han gjorde det utan större betänketid.
Då var det dags för "apport"! När han tagit en ivägslängd godis och var på väg tillbaka till prylhögen fångade jag, med hemlig attityd, hans intresse så att han stoppade till hos mig.
-Jag viskade, "vad ska vi göra nu?" och sen med tävlingsmässig ton, "apport" varpå han for iväg som om jag sagt "varsågod".

Kul lek, tyckte Grym och stannade till efter varje belöning så jag kunde befästa ordet "apport" igen.

Nu vilar vi på det här i natt och provar igen i morgon.