Pip

Startade dagen med hundmötesträning i regementsparken. Det är en trogen skara som dyker upp vid varje tillfälle och så fylls det på med några nya varje gång.
Vi som har varit med flera gånger har absolut fått en positiv förväntan hos våra hundar i mötena. Lilla cockerkorsningen Wera knatar efter Christina utan att vilja fram till de andra. Hon har även förstått sig på det här med att inte dra i kopplet! Dvärgschnauzer Signe, ca 4-5 mån, har utvecklats jättebra, idag var husse Lasse med och de gick lös förbi alla hundar. Det var bara när de mötte syrran Freja som inte Signe kunde hålla sig, men för övrigt förväntade hon sig belöning, för att hon såg en hund och hakade på Lasse i mötet! Duktigt!!! Grym gick lös hela tiden, jag varvade gående möten med att träna nåt enkelt när en hund passerade förbi. Koncentrationen är på topp och han bryr sig inte alls om den som passerar!!

När vi skiljts åt gick Grym och jag över bron till Stora Vall och mötte Helen och Mischa för lite lydnadsträning. Gryms träning bestod mest i passivitetsträning. Han har byggt upp lite för hög förväntan på träning och piper när han ligger själv och jag är en bit bort. Hmm, bara att ta tag i det beteendet direkt. Jag kan inte riktigt lösa problemet med att bara stänga bildörren eller inte låta honom se. Han ska ju vara med mig på massor av aktiviteter för att visa lite övningar och däremellan ligga avkopplad och vänta på sin tur. Det är ju liksom halva hans jobb. Att bara finnas till.....
Grym fick ligga i bilburen, med öppen dörr. Det är stor skillnad på att bli hindrad att göra fel (genom att sitta bakom en stängd grind) och att välja att göra rätt. Han respekterar oftast att stanna kvar där till han får sitt "varsågod". När vi tränat det tidigare har jag lagt på mycket störningar för att reta honom att hoppa ur. Gör han det åker han in igen med buller och bång. Lyckas han får han antingen en godis eller ännu mer åtråvärt, komma ut. Nu gjorde jag det svårare. I hans värld är det svårt när jag står helt passiv och tittar på nån annan som tränar eller ännu svårare, blandar mig i träningen. Fem meter ifrån gick bra, även när Helen tjoade med Mischa en bit bort. Jag gick ofta tillbaka och belönade, men bara när han var tyst och lugnt lagt sig ner.
När Mischa vilade, tog jag ut Ipz och tränade lite lugna saker med henne, precis utanför bilen. När Grym lade sig ner och var tyst fick han godisbelöning. Vi fortsätter så ett tag få se vad som händer. Det blir nog en hel del "gratisträning" för Ipz ett tag framöver, det är hon jättenöjd över!