Vid ett tillfälle stod vi och pratade med Ankie och hennes Snickers. Grym joxade på en bit från oss när det kommer en hund runt snödrivan en bit bort. Paret med hunden har gått kurs för mig så jag passade på att utnyttja situationen. När Grym såg dom stod han kvar och tittade på dom. När de var ca 5 meter ifrån vinkade jag åt dom att stanna. Det tog kanske 10 sekunder innan Grym tänkt klart och vände på klacken och kom tillbaka till mig i full fart. Åh, vilken lekfest vi hade som belöning. Jocke, Emelie och Terry kom närmare och stannade till så Terry hann lugna sig och satt still. Då fick gangstrarna träffas ett litet tag innan Jocke passade på att träna inkallning. Efter lite eftertanke kom Terry tillbaka. Duktiga små valpar vi har!
Jag brukar säga att framgången i träning hänger på att vi planerar träningen så vi inte överraskas och chansen till lyckanden försvinner. Eller ännu värre att någon annan agerar så allt blir ett totalt misslyckande. Men, skulle vilja tillägga att oxså tiden är viktig. Ge hunden tid att fundera och ta ett beslut. Om vi som ägare/tränare är på hunden hela tiden, peppar, puffar, ställer till rätta, ropar och är ivägen, kommer aldrig hunden att ha en chans att lyckas av sig själv. Å det är väl underbart med hundar som medvetet väljer de beteenden som vi vill ha för att de vet att de tjänar på det!
Vi träffade också en gubbe som stod så still att Grym reagerade. Det var med lite tvekan men han tog initativet själv.
Grym fick ingen större respons från gubben fast han vïftade på svansen och bad om kontakt :o) Lugnt gick han vidare på promenaden.
När Grym fått sin beskärda del av promenaden fick Ipz komma ut en sväng och röra på sig. Mest ansträngande var när hon gick över alla broarna på räckena. Speciellt när det passerade hundar nedanför,som hon inte alls kunde ägna nån uppmärksamhet, utan att ramla av. Å, det vore ju pinsamt för en rutinerad tant ;o)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar