Jag fastnade i mitt sätt att se ut och uppföra mig, så många gånger att Grym uppfattade det som en signal till beteendet och sen fick svårt att göra det i en annan situation.
Jag har suttit ner på golvet och shejpat honom att vända från mig och gå iväg i kort trav. Att jag satt på golvet var inte genomtänkt eller av nån anledning, det bara blev så. Igår när jag tränade beteendet utomhus gick det bra första gångerna, när jag satt på huk. När jag sen reste mig gick det inte alls. Hmm, provade att sätta mig igen och då funkade det. Ruskade på huvudet åt mig själv.....
Gick ut i dag igen, med belöningar som var lätt att se och gick att slänga och provade. Började från början igen och väntade till han gick ifrån mig. Det tog inte många försök till han hade gjorde det lika bra ute, med mig stående, som han gjort inne, med mig sittande. Men så onödigt och ineffektivt av mig. Provade en gång att gå med honom också, bara för att testa, det gick bra! Tur att nån av oss har huvet på skaft!
Nåt mer som är på skaft är hans ena öra!Det står upp hela tiden nu, det andra kommer upp när han är riktigt på hugg så det kommer nog det också. Gulle!
4 kommentarer:
Fruktansvärt söt Grym, som en karamell !Och klok också !
Han är så otroligt vacker, Grym. Kul att se det här med öronen att även andra hundar har "tokroliga,talande" öron då jag trodde att rhodesian ridgebacks hade patent på dessa ;-)
Vad skönt att höra du också kan göra lite fel. Vilken tur att vi har skärpta hundar som kan lära oss våra misstag.
Kolla in Barbro´s blogg så får du se vilken bra platsliggning Femman har.
Hejsan Anna!
Var in och läste din blogg och såg att nästa lösenord för att lägga till ett tillägg var gamen:)))
Då måste jag ju bara skriva.
Wow så grym Grym ser ut. Krama killen från oss.
Babbsan & Neddus
Skicka en kommentar