Det innebär att han borrar i taket ibland. Det bekymrar Grym. Det vrålar i hela huset så det är egentligen inte så konstigt att han reagerar men jag bestämde mig för att göra om den bekymrade och oroliga känslan hos honom, till en positiv och förväntansfull känsla. Så fort det borrades uppmärksammade jag det. -"Nämen hör du hur det låter, kom så går vi till skafferiet!" Där fick han sig nåt gott! VARJE GÅNG!
I kväll, andra kvällen med takborr, kom han till mig det sista 5-6 gångerna och påminde mig med uppfodrande blick och tyckte vi skulle gå till skafferiet.
Lättförtjänta godbitar, tyckte Grym och var glad igen!
Bild från helgens träning, favvoleken med kampskinnet!
Fotograf: Helen Blomqvist
1 kommentar:
Vilken tur Grym har som bor hos dig - tänk att få en sån positiv känsla av läskiga ljud :D
Skicka en kommentar