Back in business

Tentan avklarad, det kändes bra på skrivningen men nu lägger vi tvivlen åt sidan eftersom jag inte kan påverka utgången längre.
Har såklart en hel del skolarbete att göra ändå, men nu kommer det att bli mycket hundträning ett tag.

Vi har jobbat på med uthålligheten. Gått mycket fot. Bland koner för att störa koncentrationen. Mängdtränat Z för att lägga om förväntan på dessa heta koner.  Det börjar ta form.

Det här med Gryms fotgående.....
Har vänt ut och in på både honom och mig för att få fason på detta komplexa moment.
Men jag tror minsann att jag hittat nyckeln. Jag är dock en obotlig optimist, så det är möjligt att jag bloggar i en helt annan tonart nästa vecka..... När förutsättningarna förändrats.

Vi har gått. Och gått. gåttgåttgåttgått. Stannat och startat, stannat och startat. vändningar på stället. igenochigenochigen. Har förändrat tempot så han kan röra sig bekvämt. Tagit bort skarpa svängar och ändrat mitt sätt att sätta fötterna i svängarna så han kan hålla tempot hela tiden. Sprungit fort och tränat svängar, halter. Gjort överdrivna språngstarter.
Hela tiden bara koncentrerat mig på att han ska kännas bekväm där vid min sida. Han behöver inte anstränga sig så mycket. Längre.
Dessutom har jag varit tyst. Men glad. Glad i både ansikte och kropp.

Har förändrat belöningarna radikalt. Tagit bort allt vad kampbelöning heter. Har mer en beundrande attityd mot honom. Ger oftast godis rätt lugnt, en och en. Får en boll lite då och då. En liten gappay. Som han får skutta omkring med på egen hand medan jag är still och bekräftar hans ego. Han har lärt sig att det är helt ok att jag rör i honom fast han har föremål i munnen. Förr har det varit mer av en konkurrens.
Och han blir lugnare. Bekvämare.

I dag var vi till Ann Essner. För att mäta muskler, kolla kroppen och pulsen. Han har ökat i både vikt och omfång. Det ser bra ut. Vi lade en liten plan för fysträningen för att den ska passas in mot kommande lydnadstävlingar.
Grym fick gå på vattenbandet. Med pulsmätare på. För att Grym skulle vara bekväm i trasken var Ann tvungen att höja tempot rejält. Han har ett ruggigt steg. Vad vi också såg, var att hans puls steg ordentligt så fort vi sa något till honom. Oavsett om det var lugnande eller uppmuntrande. Han tappade takten och sprang spänt.  Skillnaden på pulsen när han fick vara i fred och när vi lade uppmärksamhet på honom var 118 mot över 150 slag i minuten.

När jag då drar paralleller till lydnadsträningen tänker jag så här.
Han ska få vara ifred så mycket som möjligt, åtminstone i ff och z. Låta honom koncentrera sig själv. Inte lägga mig i.

Intressant. Kanske mest intressant att det tagit mig så lång tid att komma på det. Pucko!

På träningen idag gjorde vi två pass direkt efter varandra, med inspelad kommendering. Han fanns där han ska vara, var helt tyst (!) och tappade inte koncentrationen en enda gång. Total "fottid" 7,5 minut med massor av starter som är hans värsta.
Gjorde sen ett till pass precis bredvid bästisen Luna som gav järnet på agilitybanan. Samma lugn hos Grym, samma tystnad från min sida. Samma innerliga belöning.

Älskar min hund!