Uthållighet har blivit en dygd!

Är ett fan av fina detaljer! Tycker om att ha kontroll! Älskar när vi har samma uppfattning om hur saker och ting ska se ut. Är såå nöjd när Grym är helt medveten om hur han ska göra. Han blir tryggare, mjukare i rörelsemönstret och såklart frimodigare! Tycker jag....

Men, trender vänder och förutsättningar förändras. Tittar vi på svenskarnas prestationer i internationella sammanhang saknas uthållighet. Fina prestationer, men kanske inte två dagar i rad. Håller inte till finaldagen. Inte alltid såklart, vi har jättemånga duktiga ekipage som absolut slåss i toppen!

Men trenden för framgång säger att vi svenskar och svenskor ( ;o) ) måste bli bättre på jämnhet och uthållighet. 

Jag som då vill  nå framgång, hänger på trenden. Tränar uthållighet. Både vad gäller stadga, koncentration och kedjor. Tagit bort en hel del belöningar. Känner mig jätteduktig! Modig liksom!
Och har på köpet fått en hund som faktiskt blivit lugnare, hittar en rytm i fria följet. Hans engagemang ökar. Hmm, vad hände här? Vi går fot i 7-8 minuter, gör en inkallning och går fot i några minuter till. Han är tyst. Han är nöjd. Han sätter ner tassarna med bestämd kraft, inte alls plåstrig.
Därtill har vi lagt om känsla i belöningarna. Men det tar vi i ett annat blogginlägg. Nu suger vi på den här goda karamellen ett slag!