Stockholm i mitt hjärta...

..... na na na nananana......

Min absoluta favoritstad i Sverige är Stockholm. Absolut! Vet inte om ni som bor där , känner hur bra ni har det. När jag kliver av tåget tar jag en rask promenad, mitt i stadens puls i ca 30 minuter, och vips är jag mitt ute i naturen. 30 minuters promenad till och jag är mitt i en lantlig tystnad, på Djurgården. Underbart stad! En stor, liten huvudstad!

I onsdags tog vi hundar och husvagn och begav oss till  huvudstaden. Tommy skulle flyga ballong. En 50-års present som han fått för två år sedan men som vädret satt käppar i hjulet för, ända till nu. I fint väder och lagom vind svävade han över staden i en ballong som tog 38 passagerare, världens största!

Samtidigt genomförde Marie och jag ett bra träningspass med Carma och Grym på Hundudden. Ibland tar träningen fler steg framåt, än vanligt! 

På torsdagen hade vi ingenting planerat. Det är nog bästa receptet för en lyckad dag. Maken och jag tog varsin hund och gick. Längs Djurgårdskanalen in mot stan. Stannade bakom ambassaderna och lät hundarna bada medan vi tog fruktstund. :o) Fortsatte in mot staden, i strålande sol och lagom vind.

Beundrade båtarna efter alla kajer. Att bo på båt är en dröm jag har. En stor båt som ligger still vid kaj stor del av året, så det går att ha möbler och blommor på däck. Men såklart hade det varit en höjdare att ge sig iväg på en låång resa, på några år. Tja, vi kanske säljer kåken, köper en stor båt som får ligga vid Gävle Strand, när Grym är gammal och vi letar en ny hobby. 

Vi gick och gick och gick. När vi kom ut på Skeppsholmen sög det rejält i kaffetarmen. Tommy stegade på, glad i hågen och kikade efter intressanta båtar. NOT interesting! Jag mulnade mer och mer. Vi var in på fler ställen i hopp om en rejäl fika. Men icke! Det var restauranger utan fika, det var cafeer som var stängda, åååh, hur svårt kan det vara... Tommy, som vet hur jag blir när jag är hungrig och har för lite kaffe i kroppen började bli orolig.

Till slut passerade vi ett gäng damer som satt och fikade. Med kaffe och muffins. Förhoppningsfullt stegade jag fram och frågade var de hade fått kaffet ifrån. De såg nog min sinnessjuka blick och min stackars makes, lätt uppgivna attityd. De hade fikarast på jobbet och bjöd vänligt in oss. - Men gå in ni och ta i pentryt. Lägg pengar i skålen vid bryggaren, mjölken står i kylen. 

Tänk, det finns änglar på denna jord. Och dom jobbar på KULTURFYREN på Skeppsholmen!

 Efter en glass på Stortorget i Gamla Stan, middag i Kungsträdgården hamnade vi tillbaka på Kajen. Öl till den stora och latte till den lilla.

 Var hamnar denna promenad på 10 timmar i "hundfacket"? Tror nog att fysioterapeut Ann, skulle ha kallat den för "skritt på jämnt underlag för att öka uthållighet". Vet inte hur hundarna kände sig dagen efter, men åtminstone jag hade träningsvärk, lite här och där.
En skön dag, med tid för diskussion och tystnad!