Idag på promenaden märkte jag helt plötsligt att jag fick fäste med kängorna mot underlaget. Vilken underbar känsla, inte pulsa, inte spänt halka fram. Bara gå, fort, med klipp i steget.
När jag kom hem tog jag kaffekoppen och satt en stund på bron i solen. Våren är alltid välkommen även om det nu är bara för en kort stund.
Var, var, jag såg att den landade här!
Yes, jag visste det!
När jag ändå håller på, kan inte låta bli att länka till Sannas blogg, ett inlägg i vargdebatten i min smak!
1 kommentar:
Du kan inte ha promenerat i Sätra... Här är det FÖRFÄRLIGT väglag :-((
Skicka en kommentar