Jag tycker inte det är så konstigt, egentligen.
Spruffs kommer gärna när husse ropar fast han precis var på väg till kompisen Axa.
På kursen är hundägaren helt uppmärksam på sin hund och dess beteenden. Förhoppningsvis har jag som instruktör, kunnat förmedla målet med övningen, så hundägaren vet precis vilket beteende som de vill belöna, t.ex. ett kontakttagande. Om hunden hittar på nåt tok törs hundägaren agera och på ett planerat sätt, snabbt korrigera, t.ex. avbryta ett försök att springa till en hundkompis, istället för att lugnt sitta kvar vid föraren.
Axa går fint i koppel för hon vet att hon blir belönad och att hon inte hinner smita därifrån utan att vi visar hur vi vill ha det.
Hunden vet alltså att det lönar sig att göra rätt när de är på kurs. Den får några uppmuntrande ord, en godbit eller tokrolig lek. Såklart gör den det vi vill då.
Hemma däremot, kanske vi pratar i mobilen på promenaden och ser inte att hunden tar kontakt med oss inför ett hundmöte, alltså missar att belöna ett bra beteenden. Vi kanske tycker det är pinsamt att be grannen prata mindre jolligt, några gånger när de hälsar på hunden, fast vi vet att hunden då skulle klara av, att hålla sig med tassarna på marken. Vi missar ytterligare en chans att få belöna hunden. Om hunden upprepade gånger försöker göra rätt men vi missar det, varför ska den då fortsättar anstränga sig....
Hunden gör det den tjänar på och vi får dom beteenden tillbaka, som vi förtjänar. Svårare än så är det inte. När hunden gjort rätt måååånga gånger med vår hjälp, blir det beteendet så självklart att hunden väljer det beteendet utan att tänka på att den skulle kunna göra på nåt annat sätt. Så det lönar sig för oss att träna, träna, träna på bra beteenden och vara närvarande när vi tränar.
Raffe springer fort till matte fast det är lite jobbigt med alla farlighet runt omkring, för matte blir såååå glad då och delar ut fantastiskt goda små kycklingbitar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar