Grym är inte, och har aldrig varit, bekväm med att bli lyft och buren. Speciellt lyften protesterade han mot som liten. Ljudligt, ett lågt morr men absolut signalerade han att det inte kändes bra.
Å så vill jag ju inte att han ska behöva känna! Så vi började träna. Till och börja med fick han kliva över till mina axlar, min rygg, mitt knä med bara framtassarna. Bakdelen stod kvar på stolen, bänken, snödrivan eller var vi nu tränade. Varje gång fick han en godis. Såsmåningom hade känslan bytts till en positiv förväntan. Vi fortsatt med att han fick kliva över med fram och bli lyft med baken.
Sen var det dags för den riktigt roliga delen i det hela! Att hoppa till min famn! Vi tränade mest från snödrivor, de var stora och höga när vi tränade det här och han hade bra fäste i frånskjutet.
Först kort, sen lite längre, och längre.....
Nu tycker han att det är en fantastiskt rolig övning, jag kan till och med använda den som en belöning för nåt annat han gjort bra. Han tycker det är ok att bli lyft och buren, fast han hoppar hellre upp till mig än att jag lyfter. Men det känns som en helt ok kompromiss!
Klara, färdiga, GÅÅÅÅ!
Yeaaaah!
Got you!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar