hantering

Grym har hittills fått utstå en hel del hantering. Jag vill ha en hund, som är helt bekväm med att jag, veterinären och grannbarnen pysslar, klämmer och vrider på honom. Dessutom vill jag att han trots ev. skador är bekväm med att bli lyft av alla och envar.
Förutom att barnen kånkar omkring på honom och farmor pussar på honom så tränar jag även lite strukturerad hantering. Ofta tar jag honom i knät eller sätter mig på golvet, med mig har jag en hög med foderkulor. Jag tar i hans tår, lyfter läpparna och tittar på slemhinnorna i ögonen. Lyfter ett bakben, , klipper en klo, böjer på halsen och drar lite i svansen. Ofta får han en godbit som lön för mödan. I början kunde han dra mot lite i tassarna och krångla med huvudet när jag blev närgången. Jag höll bara mot lite milt till han blev lugn. Gjorde om samma igen fast lite, lite lättare så han klarade utan problem, BINGO, en godbit!
Det här resulterade snabbt i att han har en lugn, positiv förväntan på hantering. Nu är det barnens tur att göra samma sak, sen får vi be våra goda vänner om samma sak.


Kolla, det tunga örat är på väg att få lite styrka och resa sig en smula! Snart är det sluthånat, gott folk! :o)